Man är aldrig så ensam.

Som när man är helt själv.

Natten var jobbig. Fram till kl tre så tror jag att jag var uppe och kissade var 8:e minut. Åtminstone verkade det så. Problemet är att det är så bråttom när jag måste på toa. Det bara kommer och då måste jag iväg annars kan jag inte hålla igen och det blir blodspår efter mig. Nåväl. Klockan tre lugnade det ner sig men då hade den lilla gett upp. Hon gick och la sig på soffan då. Stackars henne. Där sover man inte så bra. Hade hon väntat fem minuter till så hade hon sluppit gå, för sedan hade jag mer normala kissperioder. Ja normalt och normalt, men det var iallafall några timmar mellan perioderna. Så skönt.

Nu är damerna ute på stan i shoppingärenden. Poor little girls (or ladies). Hur kan man välja det istället för att umgås med mig. Måste vara ett dåligt val. En lång lista med butiker som skulle hinnas med hade dom. Jag är glad att jag inte är med, men å andra sidan så hade jag inte orkat. Känner att operationen tog mer på mig än jag hade trott.

Vi får se om jag orkar gå på Thai-restaurangen i afton. A hade önskemål om det. Gott är det iallafall, men i värsta fall kan man ta hem maten.