Snön faller och vi med den.

Så börjar en sång som Ulf Lundell sjunger och det gjorde han även på den underbara konsert som vi var på i fredags.
Det var ju åter igen dags för något som vi aldrig vill missa. En konsert med Lundell är en del av livet. Första året som vi var ihop, den lilla och jag så köpte jag en biljett till en konsert med honom. Hennes första spontana tanke var tror jag att är han inte riktigt klok. Jag vill inte gå på Lundell. Behöver jag säga att hon är lika mycket fan som vad jag är och vi har varit på alla års konserter sedan dess och något år har vi varit flera gånger.

Den här gången var det lite annorlunda, våran Josefin fyllde 21 år i samband med all biljetterna till konserten släpptes så det måste ju vara den ultimata presenten tyckte jag. Den lilla var lite fundersam men jag lånade hennes betalkort och gick och köpte biljetter i alla fall och det var lyckat, hon tyckte det var jättebra och nu hoppas vi att hon precis som mormor ska bli ett riktigt fan så det fortsätter i släkten.

Vi åkte direkt efter att hon slutat på arbetet. En dag där hon tog några timmar ledigt, så vi skulle komma dit i bra tid. Vi har bara drygt 14 mil till Västerås så det går ganska fort ändå. Direkt när vi kom fram så bjöd Josefin på mat och så var det dags att ge sig iväg på en 2,5 timmars upplevelse. Alltid lika bra tycker jag och mina sällskapskompisar höll med helt och fullt.

IKEA blev det givetvis i två omgångar faktiskt. Vi var dit på lördagen och köpte det som vi planerat och sedan åkte vi dit en gång till när vi skulle åka tillbaka till Falun. Nu ska här monteras. Det första gjordes igår men nu ska jag montera dörrar på några Billy-dörrar och sedan har jag ett tvättställsskåp att sätta ihop också.

Apropå rubriken till bloggen. Den kom till för att jag tittade ut. Det vräker ner snö just nu. Vilken tur att vi satt på vinterdäck för det har kommit ner massor av snö som dessutom ligger kvar.

Nu ska jag montera lite och passa på att deppa över den kommande vintern. Jag har sagt det tidigare och säger det igen. JAG AVSKYR VINTERN.

Hej så länge och vi hörs.

En chimär eller verklighet?

Jag vet inte riktigt, men nu har jag haft en stegrande värk i ryggen sedan vi bar bort stockar från de fällda   träden. En värk som hela tiden blivit värre. Jag har inte kunnat sitta, ligga eller gå utan denna djävulska värk. Det kan ju tyckas att om det nu var överansträngning så borde det försvinna efter någon vecka. Men inte, det är över en månad sedan vi började bära.

Jag är normalt väldigt positiv men i värken fanns det då inget positivt i minsann. Ett tag trodde jag att jag drabbats av något annat riktigt allvarligt, men eftersom jag alltid trott att det onda går över av sig själv så är det väl bara att vänta och se. Numera så vet jag egentligen att det inte är så utan man måste uppsöka läkare ibland.

Vet ni vad? För två dagar sedan så upplevde jag att smärtan inte ökade utan hade stannat av och möjligen gått ner något. Känslan var nog rätt för nu har jag en smärta som ändå är uthärdlig. Det gör i alla fall inte fullt lika ont längre. Nu hoppas jag på att det helt ska sluta värka i denna vackra kropp.

Snart dags för årets stora händelse. Konsert med Lundell nu på fredag i Västerås och med Josefin. Det ska bli kul. Det får bli lite IKEA samtidigt.

Jag skulle vilja att vi åker på Jesus Christ superstar i Stockholm också, måste kolla om vi kan få tiden att räcka till bara. Nästa månad måste vi till Karlstad också och gratta Tuvalie på tvåårsdagen. Hon börjar bli stor den lilla flickan och i början av januari beräknas hon att bli moster också. Hannah och Emil ska få barn då så jag kommer att bli gammelmorfar helt plötsligt, eller är det gammelfarfar.  Skit samma, det är ju inte dåligt för en sådan yngling som jag ändå är.

Vi har också ett presentkort för en natt på något bättre hotell eller värdshus också som vi fått via Aftonbladet, nu måste det utnyttjas innan mars månad tror jag det var, så det måste vi ju utnyttja.

Nu slutar jag för denna gång och njuter av att värken för närvarande har tagit permission.

Vi hörs!!

Så väldigt bra!!

Det tog bara 18 månader ungefär, men nu är taket i Gärsnäs fixat. Plåtslagare efter plåtslagare har lovat att fixa detta bekymmer och någon har även lämnat en offert. Men vad hände av allt detta? Ingenting.

I somras var den lilla och jag ute och åkte och fick se något utrotningshotat på ett tak. Två plåtslagare på ett tak. Borde egentligen fotas för det är inte vanligt, men i stället så inledde vi ett samtal. Ett mycket givande samtal för nu är taket fixat. Äntligen säger jag bara. Nu kanske vi kan koppla bort detta bekymmer.

Igår blev det en tur till Sörsjön med en fullastad Clio. Vi tömde en del som vi ska sälja på loppis från vindsförråd och lite från lägenheten. Det konstiga är att fast bilen var rågad av saker så tycker jag att det är lika trångt fortfarande där uppe. Men det beror på en hylla som finns kvar. Hade jag tryckt in den i bilen så hade inget annat fått rum och att åka 40 mil med bara en hylla verkade överdrivet.

Ett annat sätt att bli av med saker är att skänka bort en del till välgörande ändamål. Här i Falun så har vi något som heter Riastugan dit utsatta och hemlösa kan gå och äta och få hjälp med bl.a kläder. Dit har jag lämnat en del. Tröjor, skjortor och jackor samt en hylla de ville ha i sin lokal. Jag får ett bra samvete, de får hjälp och vi får mer utrymme.

Snart orkar man inte läsa i tidningar längre. Jag mår dåligt över hur man behandlar människor. Man utvisar folk hur som helst. Det senaste är två vuxna som är totalt olämpliga att sköta sina barn så de har blivit omhändertagna och bor på ett familjehem för att få ett drägligt liv. Vad har då myndigheterna beslutat? Jo att föräldrarna ska utvisas med sina barn som de inte klarar av. Ett annat reportage handlade om en mor och hennes barn skulle separeras från varandra. Den ena fick stanna i landet men inte den andra. Argument? Jo de hade inte tillräcklig med familjeband. Förlåt en nyfiken fråga, men vad kan vara mer tillräckligt? I detta fall var det då en mor som skötte sitt barn.

Det är inte konstigt att jag röstar på vänstersidan. De har vad jag tror mer empati för andra människor, för det fattas i väldigt hög grad hos alliansen.

Återkommer med nytt gnäll om någon/några dagar.

Hej så länge.

Det finns olika premiärer.

Förr var det kräftpremiär och Surströmmingsdito. Det var enkelt för det andra vägrar jag bara att äta. Nej. Vi har haft en helt annan premiär på Restaurang Nybrogatan 31. Den lilla har bjudit mig på Pitepalt, en delikatess som aldrig tidigare kommit in i min mun. Kroppkakor har jag ju ätit många gånger och tycker att det är jättegott. Pitepalt var inte dumt heller. Lång tid att laga dem så jag var tvungen att äta alldeles för många känns det som. Jag blev inte på något sätt tvingad av den lilla, men eftersom tillagningen tog så lång tid så tyckte jag att nu ska här ätas och lyckades äta dubbelt så många som jag borde ha gjort. Synden straffar sig själv. Nu känns det som jag är på väg in i det som kallas paltkoma och nu förstår jag vad det är.

Det börjar bli lite kyligare nu. Vi har alla vinterkläder på vår trånga vind och det är praktiskt. Långt in och hängande på ett vädringsställ, vilket är praktiskt. Problemet är att det är så mycket saker där så jag tar mig inte fram till denna stång. Tur att den lilla är liten och stark. Nu är vi beredda på vintern. Jackor på om det behövs bara.

M en jag kom på en bra idé när vi var där. Varför ska vi ha så mycket saker där som troligen aldrig kommer att användas. Det är trädgårdsmöbler, blomkrukor, andra möbler plus en enorm mängd av andra saker. Jag kom på att någon dag som den lilla jobbar sent så lastar jag flyttbilen full och kör det vi inte behöver till Sörsjön och så får det bli en loppmarknad där.

Jag läste i tidningen igår om Clio. Jag brukar ju skoja om att det är en flyttbil för vi har nästan klarat hela vår flytt med den. Häromdagen blev en förskollärare stoppad av polisen i Sydafrika. Hon hade varit med förskolebarnen på en utflykt. När polisen kollade upp bilen så fanns det 19 barn plus läraren i den. Förstår ni nu varför vi kallar den för flyttbil.

Svenska spel hörde inte av sig i helgen. De tyckte nog att vi fick vara nöjda ändå. Vi hade ju fått se Ulf Lundell hos Skavlan och det är inte kattpiss det inte.

Nu är det knappt två veckor till vi ska på hans konsert i Västerås. Så det blir en riktigt bra helg det. Träffa Josefin, gå på konsert med kungen och avsluta med ett besök på Ikea. Där ska vi köpa dörrar till våra bokhyllor så vi kan dölja en del av det som finns där. Det kommer att bli jättebra.

Vi höres!!

Rapport från en vedhög!!

Nu i helgen var vi i Sörsjön för sista gången i år skulle jag tro. Men vet vi med säkerhet att det är perfekt väder där någon helg så vet man aldrig. Vore kanske skönt att åka dit och bara vara. Inga krav på trädgård, inget underhåll, nej bara vara. Det har varit dåligt med det denna säsong.

Vi bestämde oss för att hyra en vedklyv istället för att investera i en sådan. Jag bokade en mindre modell som vi skulle få in i bilen utan problem. Tji fick vi. När jag skulle hämta den så var den alldeles för stor för en Clio. Hur löser man det? Jo man får låna ett släp alldeles gratis. Jag erkänner, även jag kan tycka att det är roligt att bara trycka på knappar. Så direkt när vi kom fram så lastade vi av klyven, öppnade dörrar till garage och uthus och så var det bara att börja klyva.

Tyvärr blir det väldigt mörkt i skogarna, så jag kunde bara hålla på någon timma. Men vad gör väl det, jag fick prova på att vara aktiv och att gå upp nästa morgon ganska tidigt är väl inga problem. Något glas vin och lite läsa först så drar vi oss upp en våning och kryper ner i kalla sängar.

Vaknar ganska tidigt på lördagen. Fixar frukost och tittar ut genom fönstret. Det såg inte så mysigt ut. Minus sex grader och frost på gräsmattorna. Och vi som ska vara ute hela dagen. Har vi tagit med kläder för kyla? Nej inte alls, men jag hade köpt arbetshandskar så vi behövde inte frysa om händerna som tur var.

Men tro det om du vill. Det blev en underbar dag. Solen sken och värmde så både mössa och handskar åkte av. En hel dag vid maskin och en klyvyxa gör underverk på vår hög. Nu hann vi inte med allt som låg men det mesta är nu kluvet och inburet i ladan. Trots att vi nästan inte lade någon tid på matlagning för vi hade förberett det mesta hemma så blev det alltså inte klart. Vi provade att klyva gammal ved också. Det gick hur bra som helst så nu har vi beslutat att vi köper en riktig klyv själva och har stående där uppe. Man vet inte när vi kan behöva en nästa gång.

När vi väl kom hem till Falun så blev det lite oroligt. Var skulle vi ha släp med klyv över natten. Det var ju inte bara att ställa ifrån sig heller. En variant hade varit att koppla loss kärran och ställa den på vår garageplats, men å andra sidan hade det varit väldigt tungt. Vi gjorde så att vi parkerade ekipaget
i  stora allmänna garaget. Det är låst efter 22.00 och då måste man ha kod för att ta sig in och dessutom finns det kameror där. Om nu det värsta skulle hända alltså. Jag gick ner en gång i timman innan jag gick till sängs för att kolla. Inget hände så nu är både släp och klyv återlämnad. I går var jag att kollade på Jula och Bil-Tema på deras klyvar så det kommer inte att bli några problem, det finns en hel del att välja på.

Som avslutning. Nu är det inte bara ryggen som värker utan det gör ont i armarna också.

Vi hörs.

Sanningen ligger nog mitt emellan.

Själsligt känner jag mig ganska nära 30 år men kroppsligt just nu närmare 120 sådana. Jag förstår inte varför ryggvärken inte släpper. Efter den ved vi tog reda på för flera veckor sedan så borde väl värken redan ha upphört, men icke.Ont att sitta, gå och ligga. Finns det något annat läge?

Nåväl, det är väl inte dags att tappa hoppet ännu. Vi har börjat med våra promenader igen. Skillnaden nu är att jag väntar på att den lilla ska sluta sitt arbete och vi kan ha sällskap runt. Hon har ju sedan ett tag tillbaka varit med Iphone och i den finns en app som mäter tid och avstånd på hur långt och vilken tid vi håller. Jag har alltid hävdat att med normal promenadtakt så går man 5 km på en timma. Nu har jag tack vare hennes lilla maskin fått det bekräftat också. Knappt 12 minuter per kilometer i snitt går vi. Nu går hon med de korta benen lite fortare än vad jag gör, men hon får hålla igen lite.

I helgen ska vi försöka ta oss till Sörsjön för att klyva veden. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till med lyftningen av stockarna, men det måste lösa sig. Vi har kommit överens om att vi nog hyr en vedklyv istället för att köpa en. Vi kommer nog aldrig använda en sådan igen så varför ska vi då lägga så mycket på ett verktyg som bara kommer att stå och ta plats.

Nej det är då mycket bättre att investera en liten del av detta på morgondagens begivenhet. Då undrar väl ni vad det är? Alla fans vet ju redan detta, men då kan ni få veta också. Ulf Lundell släpper sin senaste skiva 3 oktober. En dubbel CD så det blir något att njuta av. Sedan är det bara drygt tre veckor kvar till konserten i Västerås. Vi ska gå på den med Josefin, vi köpte ju en biljett som födelsedagspresent åt henne för vi tycker att hon måste börja lära sig att gilla Lundell lika mycket som mormor gör. Då blir det väl en helg i nöjes och shoppings tecken. Västerås är ju en ganska stor stad så det finns världens chanser att springa i affärer. Själv är jag tacksam om jag slipper.. Men först njuter vi av skivan.

Vi hörs!!