Väldigt nära nu!!

Ja nu är det inte långt kvar till den efterlängtade semestern och vår nästan fulltecknade agenda börjar bli tom.  det känns  lite befriande om jag ska vara ärlig, att ha saker att göra är helt ok, men nu har vi inte haft en ledig helg på jag vet inte vad. Kanske fem veckor och det har stressats i familjen. Kanske därför jag hamnade på akuten i veckan.

Nu i helgen var vi barnvakt åt Sigge eftersom hans föräldrar var på bröllop. För att skära ner på mina åtaganden så pratade jag ingen politik med honom. Han får vänta ett tag till, det är ju inte val förrän nästa höst.

Denna vecka är i arbetsväg bara fyra dagar och sedan är det semester. Vad vi ändå måste göra innan vi åker är att packa, städa och se till att blommorna överlever. Vi brukar ställa dem i duschen och det har tidigare räckt för att hålla dem vid liv. Vi tror på det även detta år.

Ja, på fredag är det återigen Ulf Lundell, som är ett måste och sedan hem, packa bilen och dra oss söderut. För er som undrar varför vi inte åker till Österlen på lördagen är svaret enkelt. Vi ska ju på 75 årsfest i Smedstorp på lördagen och eftersom jag tycker att det är skönare att köra på natten, så gör vi det och kan sova när vi kommer fram. Alternativet är att komma direkt till festen och det verkar jobbigare. Då är vi lite trötta efter körningen och så bara duscha och klä om, det är inget bra val tycker vi.

Men jag lovar att vi ska försöka ta det lugnt på vår semester. Det blir tre veckor i Skåne och sedan hem i någon dag med tvätt och ompackning för vidare transport till Sörsjön. Tänk om ett år! Då behöver vi inte tänka på något jäkt för då styr vi vår egen tid. Inget ansvar för barn på förskolan och dess personal. Det är bara vi.

På vägen från Malung idag gick via Borlänge. Den lilla hade köpt en fin klänning i Malung till festen nästa vecka och då krävdes nya skor som passade det till. Det fick bli Kupolen och det stora köpcentret. Samtidigt fick jag ju gå på Jula och investera i viktiga saker. Det blev fyra jordankare och en batteriladdare. Får hoppas att det hjälper, en laddare är mycket billigare än att köpa en ny gräsklippare. Håll nu alla tummar ni har.

Utflykten i Borlänge avslutades på Thairestaurang och utsökt god mat. Nu blir det inget mera ute ätande innan semestern. Nu ska vi på de fyra dagar som är kvar försöka tömma mera i vår frys. Den behöver inte vara rågad när vi är borta.

Trevlig avslutning på helgen.

Framförhållning eller resfeber?

Ja det är upp till läsaren att bedöma.

Jag är fortfarande lite trött efter att ha varit på akutmottagningen och blivit konverterad, klart mycket piggare men inte riktigt som en tonåring längre men det kommer väl snart hoppas jag.

Nu är det bara lite drygt en vecka kvar innan den lillas semester börjar. I morgon ska vi vara barnvakt åt Sigge för hans föräldrar ska på bröllop. Ja inte sitt eget utan några kompisar.

Nästa vecka är det fyra arbetsdagar bara, för hon har tagit semester även på fredagen. Då blir det Ulf Lundell klockan 21.00. Eftersom han brukar spela i 3 timmar och sedan ska vi ta oss från arenan i trängseln vid midnatt för vidare tur till Falun för att packa bilen full och dra oss söderut för drygt tre veckor. Det ska bli skönt, jag längtar dit.

Redan på lördagen så är vi inbjudna på konstutställningar och sedan är det vår vän Håkan som har ställt till med 75 årskalas. Det ska bli kul, hoppas bara att vi har hunnit sova ut på morgonen när vi har anlänt till Gärsnäs.

Om jag återkommer till rubriken så har jag tagit ner en resväska till M-G. Hon tycker av någon anledning inte om att packa, men det är väl inga problem tycker jag.

Jag har redan börjat min packning med det viktigaste. Kalsonger, busskort samt whisky om det blir så att jag ska ordna en whiskyprovning. Även om det inte blir en sådan så måste jag ändå vara redo för det. Javisst ja, strumpor hade jag också packat.

Eftersom jag har haft tvättstugan idag, men slapp strykning och mangling, för den fixade M-G. Snällt av henne men strykningen hade jag sagt att jag skulle göra, så har jag nu byxor som ska packas. Jag sydde i några knappar igår. Känns säkrare, så jag inte tappar byxorna bland folk.

Vad jag försöker komma till är att jag kan i princip göra klar min packning i morgon, så kan jag glömma den sedan. Funderar på hur vi ska göra med dator på semester. Ska vi släpa med oss den lillas eller ska vi redan nu köpa en surfplatta med en speciell router? Om vi gör så då är våra iphones anslutna till Wifi. Men å andra sidan så kanske jag behöver dessa pengar om någon lura med mig på en Tysklandsbuss.

Men om man är riktig krass så fylls kontot på under tiden vi är i Skåne, så jag får väl se hur vi gör. Visst är det lite smidigare med surfplattan men jag är ju ingen datafantast. Tål att tänka på alltså.

Hej så länge och ta det lugnt där ute i verkligheten.

Stress eller allmän klenhet?

Ja ibland kan man väl undra. Efter vårt midsommarfirande så har jag känt mig väldigt olustig i kroppen. Har inte orkat någonting, inte ens att äta och det är då inget som jag brukar ha svårt för.

Men var kommer stressen ifrån? Det är ju den lilla som stressar så enormt på jobbet, tur att vi gått ner på den riktiga nedräkningen nu. 361 dagar kvar till pensionen, och då är det inte arbetsdagar utan totalt.

Den enda stress som jag har utsatt mig för är väl att varje helg varit fulltecknad ett tag nu och några helger till. Nu är det väl inget som borde stressa upp mig egentligen. Vi ska vara barnvakt åt Sigge nu i helgen och sedan är det Lundell nästa helg med direkttransport efter konserten till Österlen.

Och vet ni vad? Sedan är det fem veckor SEMESTER som väntar, så skönt det ska bli och kanske speciellt för den lilla som då har sin sista långa sammanhängande semester efter ett långt arbetsliv.

Då är det väl nästan bekräftat då. Det är en allmän klenhet som är svaret.

I går så gick jag mellan säng och soffa, sov en stund i varje och så fortsatte det. Jag tänkte vänta till M-G kom hem så hon kunde skjutsa mig till akuten, men så tänkte jag att det får inte dras ut på detta. Läggs jag in så kan det påverka Lundell och semestern och det får inte ske. Alltså ringde jag efter en taxi för transport, för att gå var inte att tänka på, det hade jag aldrig orkat.

Efter undersökningar så bekräftades det som jag kände igen. Återigen så hade jag förmaksflimmer. På grund av att jag går på Waran med bra resultat vid alla provtagningar under året och att jag inte hade vare sig ätit eller druckit under dagen, så tog läkaren beslutet att trots allt konvertera mig. Ström i hjärtat och med lite tur så får jag tillbaka rätt rytm på hjärtslagen igen. Det hade varit värre om jag skulle stoppa fingrarna i en stickkontakt. Nej, detta är enkelt. Du kommer att bli trött säger narkosläkaren och jag tror honom. Kan det ha tagit tre sekunder tro? Ja inte mer och när jag vaknade efter några minuter så var det klart.

Nu var det bara att vakna helt så narkosen gick ur kroppen, ta ett nytt EKG samt träffa en läkare som kunde ge mig välsignelsen att lämna sjukhuset.

Allt gick bra. Den enda som det var synd om var den lilla. Hon hämtade mig och det var flera timmar efter hennes normala sovtid. Vi var hemma vid 23.30 och då skulle jag äta, nu hade aptiten återvänt till denna vackra och slanka kropp.

När jag tog av mig tröjan så märkte jag att det satt kvar fästen till EKG mätningen på kroppen. Jag tror inte att det var något att behålla, så de tog jag bort före sänggående men efter fotografering av familjens hovfotograf.

Ha en trevlig fortsatt dag med förhoppning att solen må skina över er alla.

Jag bara älskar maskiner!!!

Bara det låter och framför allt fungerar av sig själva, jag kan inte något av dylika saker av flera skäl. För dum och för ointresserad kanske.

Vi håller fortfarande på och stryker alla måsten (fast oftast trevliga sådana) från vår lista. Nu var det midsommaren med gräsklippning och firande av den lillas födelsedag som var på gång i Sörsjön. Om man nu går in i sitt sista arbetsår så måste det ske med stil tycker jag.

En tomt på 22.000 kvm kräver sin man och framför allt en bra gräsklippare för att förkorta detta höga som växt så mycket sedan vi var där senast. Jag vet ju att första klippningen för säsongen kräver att vi laddar upp batteriet innan maskinen fungerar. till belåtenhet. Vi har en röd fin åkbar gräsklippare, röd för att den ska synas i gräset. När vi kom upp på kvällen så satte jag direkt batteriet på laddning för att det skulle ladda hela natten.

Direkt efter frukost  uppsökes garaget med dess fantastiska maskiner, i med bensin och vrid om nyckeln bara. Jag förväntar mig ett oväsen som brukar vara, men den suckar bara till och mer än så blir det inte. Jag inser väldigt snabbt att något mer än nagelsax krävs för att justera längden på gräsmattan. Ja visst, jag köpte en elektrisk maskin för några år sedan, den klipper inte lika brett så det tar lite längre tid, vem bryr sig. I med strömkabeln och sätt igång bara, så hinner jag klippa innan vi ska ner på byn och se resningen av midsommarstången.

Ha, ha skrattade djävulen. Den elektriska ska ju vara tystare, men den ska absolut inte vara heltyst. Helt otroligt. Två maskiner och jag får inte igång någon. Dagen efter ska vi få besök, men de får väl acceptera den utsökta, blommiga gräsmattan. Man kan nästan tro att det är en blomrabatt och inte en gräsmatta.

Vi struntar i den utan tar det lugnt innan vi åker ner till byn och för att ha en kommande lugn afton. Men på vägen hem så åker vi in till vår granne för att heja och tala om att vi är på plats. Och kan ni tänka er. Hon har en vanlig motordriven gräsklippare som vi får låna. Tack så mycket säger vi och den lilla som är vältränad drar hem den eftersom jag är dagens chaufför.

Det mesta av närmaste tomten blev klippt så vi behövde inte skämmas näs gästerna kom. Det var så fint så. Men nu är vi hemma igen efter att ha tagit en omväg hem för att morsa på Sigge, vi ska vara barnvakt där nästa helg, så vi tänkte visa upp oss så han accepterar vår närvaro kommande helg.

Helgen efter så är det Dalhalla och Ulf Lundell med direktfärd till Österlen på natten efter konserten. Det blir en tur på drygt 75 mil. Efter ankomsten. så får det bli lite sömn för redan på kvällen ska vi på fest i grannbyn Smedstorp. Vår kompis Håkan har bjudit oss på kalas och det vill vi gärna delta på.

Helt apropå ingenting. Den lilla har nu 364 dagar kvar av sitt yrkesverksamma liv.

Vi hörs.
Godnatt.

Den viktiga planeringen får nu inledas.

Om några dagar är det midsommar. Vilken skillnad mot när jag var ung. Då var det alkohol och ett tält som gällde. Tältet restes i någon skog i närheten av en festplats och sedan var man berusad i flera dagar.

Så är det absolut inte nu. För mig finns det några måsten och det är egentligen sådant man tuggar och inte dricker. Färskpotatis, sill, gräddfil samt gräslök. Gärna med knäckebröd och lite Västerbottenost. Dessert ska vara jordgubbar av svensk härkomst. Alkoholen brukar begränsas till en snaps till sillen, så mycket mer behöver jag inte.

Det är väldigt synd om den lilla. Inte äter hon sill och om hon får en snaps (en 4 cl flaska) så räcker den i flera år. Vet inte hur många öppnade flaskor vi har, men ibland offrar jag mig så det inte blir avslaget.

Vi brukar åka till Sörsjön på midsommar och så blir det även i år, men eftersom det är mest helg när vi är där så kan det bli problem med mat. Vi får alltså planera väl och köpa det sista på vägen upp. Vi är där själva förutom på midsommardagen då M-G:s dotter och barnbarnen kommer över dagen. Det ska firas lite födelsedag och så är vi helt plötsligt under året fram till pensioneringen.

Då får vi nog hitta på något annat att äta. Varför inte lax från Siljans Lax i Leksand. Deras fisk tycker även jag är delikat. Vilka fina ord jag använder. Delikat, räcker det inte att säga att den är god och passar för ett chip.

Efter det så kan vi glömma allt om arbete, söka semester och tacka nej till saker som vi vill göra men som inte passar p.g.a arbetet.

Är det någon som inte vet vad de ska göra på midsommar så är det väl bara att komma över till Djuptjärn. Whisky från provningen står kvar där några dagar till. Nu vet du det Herbert om du är på hemmaplan.

Tänk att redan nu i veckan så vänder det och blir mörkare igen. Hemskt är bara förnamnet. Det har varit så mysigt nu på kvällarna. Det går att sitta ute och det är fortfarande hyfsat varmt och ännu inga mygg. Undrar om de odjuren har kommit till Sörsjön? Förra året var det ovanligt lite, ska vi kanske tacka svalorna för det? De kommer som stridsflygplan i luften så det finns väl inte en insekt som kommer undan om det är så att det är dem de är ute efter.

Nu tar vi en paus och kliar mig på ryggen. En av de bästa uppfinningar som jag vet, måste nog vara ryggkliaren med långt skaft. Där kan jag sitta och njuta av den precis när jag vill.

Hej så länge!!

Berättelsen om hur 23 mil kan bli 69!!

Grunden är givetvis att man inte får vara alltför rädd för oväntade saker och besvär.

Vi håller på och betar av vårt fulltecknade schema och hade nu kommit fram till uppvaktningar i Karlstad och Hammarö. Att åka 23 mil för en eller i detta fall tre uppvaktningar är normalt en struntsak. Bara att packa in lite i bilen, tanka och köra iväg. Ca 3 timmar senare är man framme.

Torsdagen med dess frisläppning av frustande och ivriga studenter sker under en otroligt öppen himmel där regnet vräker ner. Vi är totalt dyngsura och vi står ändå under varsitt paraply. Stackars studenter säger jag. Pojkarna i nya kostymer och flickorna i fina sommarklänningar. Jag tror att ordet blöt inte räcker till, snarare ser de ut som om de badat i Sundstatjärn med kläderna på. Inte nog med det, examen ska ju avslutas på ett lastbilsflak och sjungande eller vrålande i detta hemska väder. Själv trodde jag inte att mina skor skulle torka på flera veckor.

Nåväl. Efter utsläppet så var vi lediga några timmar innan vi skulle åka hem till studenten och fira med trevligt umgänge och dessutom fira hans mor som gått ut samma dag som Silvia syster från högskolan. Det är ju en utbildnig som är inriktad på demenssjukdomar. ( Kanske behövligt på oss?)

Under tiden som vi väntade så fick det bli en liten utflykt till IKEA. Jag hade gjort en lite inköpslista som varken innehöll påsklämmor eller värmeljus. Det fick även bli en lunch där. Extrapris på köttbullar med IKEA-kort så det var nästan gratis att äta.

Vi åkte till hotellet för incheckning och 30 minuter ta det lugnt före trippen till Hammarö. När vi kom dit så bjöds det på vin och öl, så väldigt snabbt fick vi ta beslutet att lämna kvar bilen och ordna lift senare in till Karlstad. Det var inga proplem och vi gjorde upp med son och sonhustru att de skulle köra in bilen nästa dag. Vi skulle ringa när vi hade ätit frukost så skulle det lösa sig.

Jag ringde och sa att nu har vi frukosterat och efter samtalet så gick vi ut i solen och väntade. Det tog inte lång tid, vi kramas om och talar om hur trevligt det var föregående kväll, och lämnar sedan hotellet. Vi ska besöka den andra sonen med barn, en av hand döttrar har nyligen fyllt 22 år och ska givetvis ha en present. Det blir bara några timmar där sedan väntar vår tripp tillbaka till skogarna i Dalarna.

En snabbt besök på ICA- Maxi i Borlänge får det bli, vi måste ju ha något att äta.

NU börjar äventyret. När vi anländer till garaget och plockar ur bagaget och det som vi har handlat så frågar den lilla. Ska du inte plocka ur resväskorna också. Givetvis, de ska väl inte ligga i bilen över natten. Fortfarande glad i hågen öppnar jag bagaget för att plocka ur väskorna. Hallå!! Det ekar tomt, vi har inga väskor i bilen.  Vi börjar tänka, kan nästan öra i garaget tänkande ljud svämmar ut från väggarna.

Men i alla fridens dagar. Har vi glömt våra väskor i Karlstad. Ja visst har vi det. Vi satte oss ju i bilen efter att kramat om Roger och Karin och åkte bara. Med andra ord så står väl våra väskor ute på gården framför hotellet. Vi måste nu äta och samla krafter och jag ringer till hotellet, ja ringer är en överdrift. Jag försöker att ringa men får inget svar. 40-50 signaler går fram och sedan blir det upptagetton. Efter tre försök så börjar jag ringa sönerna för att få hjälp, men det lyckas inte. En av dem sitter med bilen full med flickor som ska spela fotboll och den andra sitter i ett möte.

Paniken börjar nästan sprida sig. Finns väskorna kvar eller är det någon som plockat med dem? Jag ringer mitt sista halmstrå, en gammal jobbarkompis och tillika den som skjutsade hem oss från gårdagens fest och ber om hjälp. För att spara tid om det lyckas så tankar vi upp bilen och börjar åka mot Karlstad. När vi närmas oss Ludvika ringer jag och kollar för där kommer sanningens minut. Endera vänder vi eller också fortsätter vi mot väskorna. Svaret blir att vi kan fortsätta. väskorna fick han efter mycket dividerande och de ligger nu i hans bil.

Det är alltså bara att fortsätta till Karlstad och Leif o Eva. Innan vi åker hem så ska jag bjuda den lilla på en hamburgare så vi överlever hungersdöden. Då kommer nästa överraskning. Var i himlens namn är mitt betalkort? Ja det får så att den lilla får istället bjuda mig.

Klockan ett är vi åter hemma i Falun och vad är det första jag ser på köksbordet? Jo, mitt Visakort. Vi kom på under färden att dessa resor på 23 mil enkelväg blev 69 mil under dagen och det är ju vad vi åker på våra resor till Österlen.

Vi hörs igen och då hoppas jag att glömskan har försvunnit till någon annan. Jag har alltid varit så stolt över att jag nästan aldrig glömmer vad jag ska göra, men det håller alltså inte längre.

Hej så länge.

Kan det bli Ikea och påsklämmor igen?

Ikea är troligt men påsklämmor blir det inte. Det är jag helt säker på, men något hyllplan ska vi väl kunna investera i, och kanske något annat också.

I morgon fortsätter vår fullspäckade kalender. Karlstad/Hammarö denna gång för att gratta barnbarn som fyllt år och en student ska firas och sedan även studentens mor som går ut som sjuksköterska efter flera år på högskolan.

I dag var jag och kollade mitt blodtryck efter att ha fått ytterligare en medicin. Min läkare ville se om det gick att få ner det lite för höga värdet som fanns. Provet i dag var det bästa som jag haft på många år, så tydligen fungerar medicineringen och det är jag tacksam för.

Det blir en tidig avfärd i morgon bitti så vi kan vara med när studenten springer ut, så kvällen får nog bli ganska tidig tror jag. Problemet för mig när jag lägger mig tidigt är att jag somnar ganska fort, men sover inte så länge innan jag vaknar igen. Det gäller att hitta balansen om när bästa sovtiden är.

Fortfarande fint väder men det ska tydligen bli regn i morgon. Det tackar jag gärna nej till. På sin examen ska vädret vara bra, det var det alltid när jag gick i skolan, men det berodde nog på den tidens regering. Erlander och Sträng var politiker man kunde lita på till skillnad till många av dem som nu sitter där. Inte klarar de arbetsfrågan, omsorgen och övrigt. Det enda som de har lyckats med är att sälja ut statlig verksamhet alldeles för billigt och att göra sina egna sympasitörer rikare.

Hörs om någon dag igen.
Tack och hej!!

Helt klart, jag blir aldrig en alpinist!!

Åter i Falun efter några händelserika dagar. Inte nog med att vi varit på Ikea och andra butiker, nej, det primära var ju att gratta Josefin som nu är sjuksköterska. Och så lämpligt det blev. Hon gick ut nu i fredags och börjar arbeta på hjärtmottagningen redan på måndag. Det är ju den avdelning som jag varit på några dagar fast i en annan stad förstås.

Vi hade bokat hotell på First Hotel Grand mellan fredag och lördag, men så åkte vi ner än dag tidigare för att bli bjudna på mat hemma hos Josefin, så det fick bli en hotellnatt ytterligare. För att spara lite på kontanterna så la vi oss på ett annat billigare övernattningsställe. Det var litet och en dubbelsäng, eller snarare en bred enkelsäng. Endast en madrass så varje gång någon rörde sig så blev det en ofrivillig åktur för den andra. Men det gick bra ändå, vi överlevde ju trots detta.

Nästa dag så var det att göra stan samt gå i domkyrkan där de numera lärda eleverna avslutade tre år av idogt studerande. Vi hann efter detta checka in på nästa hotell, och det var ju ändå en viss klasskillnad på hotell. Ett jättestort rum, med varsin madrass och centralt i Västerås. Det fanns t.o.m morgonrockar på rummet. Elegant som sjutton med andra ord.

Efter incheckning och presentutdelning till sjuksköterskan uppsöktes en grekisk restaurang alldeles i närheten av hotellet, där bord var bokat. En trevlig samvaro och god mat var det som inmundigades där.

Efter allt detta så tog vi en promenad hem till Josefin för kaffe och tårta. Hon skulle senare ut och fira med sina studiekamrater, så efter kaffet skildes våra vägar. Hennes föräldrar och bror satte sig i Forden för resan till Malung och den lilla och jag tog en promenad ner mot centrum och vårt hotell.

Klockan var lite för lite för att gå på rummet, så vi stannade efter vägen och tog en öl.

Sedan gott folk kom det som rubriken hänvisar till. Hotellet hade en sky-bar på våning 24 med en hiss som är helt i glas(nästan) som går på utsidan av huset. Efter knappt halva turen upp så ställde jag mig så nära innerväggen som möjligt med ryggen mot glaset. Jag klarar inte av dessa höjder längre: Feghet eller klokhet? Ingen aning. Jag pratade med vakten i baren och han rekommenderade en annan hiss ner. Där var det bara en smal glasremsa efter väggen så det kändes lite tryggare.

Nu är vi i alla fall hemma och alldeles levande dessutom. Nu i veckan som kommer så blir det Värmland och två andra examen plus två födelsedagar som ska firas. Sedan är det lugnt ända till midsommar.

Svenska spel var som oftast inte på min sida, men jag vet ju att miljonen absolut kommer snart.

Vi hörs.

Allmänt glömsk eller kanske dement?

I bland undrar jag. Förutom dålig hörsel, halvtaskig syn så kan även jag glömma saker ibland. Den lilla kom hem glad i hågen för en långledighet. Ja ända till söndag så är hon ledig.

Hon ska ner i tvättstugan och mangla det som jag har tvättat under eftermiddagen. Jag följer med för att plocka upp det som är i torkskåpet. Men hallå!! Vad är det som ligger i tvättmaskinen? Jo den tvätt som jag har glömt att tumla. Där sprack hela planeringen. Snabbt in med lakanen och full värme. Vi har en halvtimma på oss innan nästa person kommer för att tvätta.

Hurra!!! Det hann nästan bli helt torrt, så nu kan vi tillfälligt glömma allt med tvätt och mangling. En vecka till nästa tvättid. Då kopplar vi av nu tycker jag.

I morgon så åker vi till Västerås för att uppvakta Josefin som nu är färdig sjuksköterska. Det bli dessutom två hotellnätter och lite shopping. Packningen har jag nästan gjort klar. Det som återstår är att hitta några långbyxor som passar denna trinda kropp. Det verkar som om jag har gått upp något sedan förra året. Inte bra, nu får jag köra igång det sunda livet igen. Vill inte köpa nya byxor om det inte behövs. Har massor som nästan går på mig, så då får ett mer rörligt liv vara alternativet.

Egentligen vet jag inte varför jag går upp. Tycker inte att jag äter så onyttigt, men det är väl det att jag rör mig för lite nu igen. Beror lite på att jag har haft ont i knäet. Moment 22 kanske. Får ont för att jag väger för mycket och kan inte gå för att jag har ont.

Nu ska jag inte skylla på något utan jag bestämmer mig för att nu börjar jag gå trots värken. Behöver inte gå så fort och så långt. Huvudsaken är att jag rör mig.

Har varit på vinden och hämtat ner balkongmöbler till Josefin, så aningen mera plats blev det, men jag ska försöka köra upp lite mer till Sörsjön. Har man ett vindsförråd så kan det ju vara en stor fördel att man tar sig in i det och kan hitta det som man ska ha.

Nu är det nog lugnt på bloggfronten om jag inte skickar en kort blogg från telefonen. Tycker det är besvärligt för det är svårt att få stavningen bra från denna. Fingrarna går lätt över på fel knapp. Jag som är emot alla dessa nymodigheter har nu varit och tittat på en Ipad. Ska man vara modern så ska man.

Vi hörs.

Jag är så otroligt snäll!!

Vid ett tillfälle körde jag upp våra cyklar till Sörsjön, för det tyckte vi kunde vara praktiskt. Nu ska den lilla ut med jobbet och givetvis ska de cykla. Nu har jag varit två helger i nordvästra dalarna, men någon cykelhängare har jag inte haft med mig. Nu får hon alltså investera i en ny cykel denna vecka. Visst är det omtänksamt av mig? Pengarna som man har ska investeras för att få fart på landets ekonomi, själv ska jag snart köpa kvällstidningen.

Vi ska åka och kolla på en cykel när hon kommer hem. För en gångs skull så kommer hon hem ganska tidigt. Ja fyra är väl inte så väldigt tidigt, men affärerna är ändå öppna. Jag borde också köpa en ny cykel, men jag väntar ett tag tror jag.

Eftersom jag är ett sådant tekniskt freak (not) så tror jag ändå att jag ska investera i en ipad eller en surfplatta nästa månad. Tror inte att jag har råd denna månad, vi har ju snart semester.

Apropå semester. Den lilla har snart bara ett år kvar att arbeta och hon har bara en långsemester kvar och efter den så finns det lite dagar kvar. Vi får se hur hon plockar ut dessa. Jag vill att vi åker på en solsemester när vi nu ändå är ganska friska. Vem vet hur vi kommer att bli när hon går hem från sitt slitjobb. Jag vann ju ett presentkort på Apolloresor med ett värde på 2000:- det kan ju räcka till handpenningen.

Nu ska jag ta mig upp på vinden och ta ner cykelhållaren. Bil-Tema har en del billiga cyklar men jag ska in på nätet och kolla en stor cykelaffär i Västerås också. Vi ska ju åka och hälsa på och gratta Josefin som nu är färdig sjuksköterska och redan fått en fast tjänst i gurkstaden.

Hörs snart igen.