Ett nyår på Österlen.

Ja det är ju inget nytt. Vi har varit här och firat det alla år utom ett sedan vi köpte huset.

Vi går in på den lillas tre sista terminer att arbeta och det känns skönt. Ingen semester som ska beviljas utan vi kan åka hur och när vi vill. Hon är alldeles för ambitiös på sitt jobb och är därför lite utarbetad. Vi tog därför beslutet att denna vecka som vi är här skulle vi passa på att sova ut, läsa böcker och lösa korsord. De två sista har fungerat.

Det här med att sova ut har varit lite sämre med. Den som inte har behövt det sover för oss båda och den andra (och det är inte jag) är uppe tidigt på morgonen.

I dag är det premiär. Tillsammans är vi ca 130 år och vi har aldrig köpt eller tillagat en oxfilé, och vi har aldrig använt en elektronisk ugnstermometer. Visst är det konstigt?

Men nu har en i familjen visat sina kockegenskaper. En av oss (gissa vem) går upp vid åttatiden för att börja med aftonens oxfilé. Den andra kommer ner vid tio-snåret för att äta frukost. Lite orättvist låter det. Men det kommer att bli jättegott.

Vi har ganska länge funderat på en meny för i kväll, det är inte lätt minsann. Tidigare har vi köpt menyer för avhämtning. De har väl varit sådär, inga höjdare att äta men har gått  ner i lilla magen.

I år hittade vi ett tips i Hemmets Journal, vi köpte den enbart för korsorden men så var det lite mat också. Vi beslöt oss för att som varmrätt äta oxfilé med potatiskaka och rödvinssås. Till förrätt så åkte vi till fiskaffären vid hamnen och köpte skaldjurspaté och till dessert blir det pepparkakskladdkaka (oj vad långt) med vispgrädde. Det kommer nog att bli riktigt gott.

Man kan inte riktigt tro att det är nyårsafton. Det regnar, blåser och är + 6 grader. Jag som inte vill ha snö och kyla är nöjd, men det finns ju sådana (konstiga människor) som vill ha snö och kyla. Undrar om de sökt för det. Måste absolut vara någon sjukdom.

Gott nytt år alla läsare där ute!!

Österlen är underbart.

Men att vakna med en hemsk huvudvärk är mindre mysigt. När det värker i den övre delen av kroppen så man inte ens orkar gå och hämta en Alvedon är det inte så kul. Tur att jag var kissnödig också så jag var tvungen att gå upp vare sig jag orkade eller inte. Det blev en lång sovmorgon. Vid 11.00 gick jag upp och åt frukost som den lilla fixat, men innan jag åt så fick det allt bli en Alvedon till. Huvudvärken är något dämpad men nog värker det allt.

Meningen är att vi ska bara vara här nere. Promenader, läsande och lösande. Inga som helst måsten. Den lilla som nu går in i en period med bara tre terminer kvar(hurra) behöver koppla av den tid som vi kan nu. Egentligen borde det vara jag som fixade frukosten och hon fick sova, men det får vi hoppas att det bli så i fortsättningen. Just nu känns det inte som så väldigt mysigt att gå ut på en promenad, men vi kan väl ta den kortare rundan som väl är ca 4-5 km.

Julen med alla julklappar är nu överstökad. Vi brukar inte köpa några julklappar åt varandra, men i år har vi bestämt att vi ska köpa varsin lördagspåse från Svenska Spel. Då kan vi vinna pengar som vanligt och de passar bra för den lilla köpte en häftig sparbössa häromdagen som är som gjord för att stoppa spelvinster i.

Vår färd hit i går fungerade bra. Det skitväder som skulle vara på resan ner såg vi inte skymten av, det var utfärdad en klass 1 varning, men jag upplevde att det var ett vanligt väder. Det enda tillfället var när vi stannade vid Vida Vättern för att äta lunch. Det är en liten backe upp dit, väldigt liten men där var det några bilar som hade problem att ta sig upp. De fick göra ett antal försök innan de lyckades klara backen. För oss var det inte några som helst problem, men när vi gick ur bilen så var det enormt halt. Det krävdes koncentration för att lyckas ta sig till restaurangen.

På vägen ner så stannade vi för bensträckningar, tankning, lunch samt ett besök på kokosbollsfabriken och ändå klarade vi resan på cirka 9 timmar. Det visar väl att varningen om halkan var lite överdriven. Vad som mer visade sig är att en Renault Clio förmodligen är byggd som en flyttbil. Så enormt med packning vi hade (som vanligt) borde inte få rum i så liten bil men det var inte några större problem.

Nu är det dags för en skönhetsdusch och utgång i solvädret. Ha det så bra var ni än är.

Det är i dag som man ska säga god jul.

Och nu har jag gjort det. Har inte tid att sitta vid datorn men var tvungen att gå in för att kolla några adresser och gratta på en födelsedag.

Ha det så bra alla läsare. Vi hörs framöver, vi släpar väl någon datorapparat med oss när vi är ute.Nu blir det Malung ett tag och sedan tvättstuga (hurra, vilken tur att den finns), packning och fortsatt resa till Österlen.

Ät nu gott och koppla av. Det mesta man stoppar i sig är ju onödigt men ganska gott. Egentligen räcker det med julskinka och vörtbröd. Om man nu ska vara ärlig så är det väldigt gott med mjölk till, men eftersom det är jul så får det bli julmust.

En god fortsättning ska man alltid önska, för det ingår också. Men eftersom jag menar det så är det ingen uppoffring.

Med andra och kortare ord.

En trevlig jul och en väldigt god fortsättning från mig till er.

Vi hörs!!

Jag är så duktig!!

Förra julen så var jag ute och gick med mina häftiga boots. Det är inte de bästa skorna att använda på halkan kan jag informera alla nyfikna om. Helt utan förvarning så ligger jag på rygg med benen rakt upp i luften. Påföljden? Jo en helsikes värk ända fram till hösten.

Fortsättningen på kroppsliga besvär var när vi bar ved från björkarna som fallit
och sågats ner i Sörsjön. Om man som otränad arbetar hårt så lär det kännas i kroppen, och det gjorde det. En ihållande värk i månader var vad som detta gav mig.

Men någon gång på sena hösten, bara så där, ingen värk någonstans i kroppen. Helt fantastiskt!! Men nu för några dagar sedan så visade sig min skicklighet igen. Utan att ha gjort någonting så har jag nu ont i samma axel som slog i förra julen och dessutom har jag ont i nacken. Snorig också, men det tillhör väl årstiden.

Gud vad han gnäller tycker ni. Men så är det. Ingen är så dålig som en sjuk karl. Nej, jag gnäller inte utan bara konstaterar fakta. Men allvarligt talat. Nog känns det att jag passerat de 27 nu. Lite mer stel än vad jag var vid 25 är jag absolut.

Ja nu är det snart jul. Bara en arbetsdag kvar efter denna. Den lilla längtar efter den ledighet som nu kommer. Hoppas bara att hon kan koppla bort stressen och verkligen njuta. Vi har nu en ganska lång ledighet. Malung och lite politiska samtal med Sigge inleder ledigheten och sedan så fortsätter vi till Österlen där vi kommer att vara i tio dagar. För ovanlighetens skull så tror jag alldeles bestämt att det blir nog ingen Tysklands resa denna gång. Det finns så mycket av goda drycker på lager redan så det kan inte vara nödvändigt.

Allt är nu nästan förberett inför julen. Julklappar till Karlstad är levererade. Julklappar till Öje och Malung är nästan helt klart, dock återstår inslagningen. Julklapp till Hannah och Emil i Örebro är klart och levereras nog på hemvägen från Österlen. Undrar om jag har blivit en gammelfarfar då? Eller är det gammelmorfar? Vet inte riktigt men något är det jag ska bli.

Väldigt lite julmat ska ordnas vet jag. Julköttbullar fixade jag i går. En frestelse ska jag ordna och så griljera skinkan förstås. Nygriljerad skinka på vörtbröd och en god senap är ju det som är jul. Allt annat är egentligen onödigt.

Jag önskar alla mina läsare än väldigt skön och avkopplande jul. Passa på och njut nu. Av snö och kyla om ni gillar det. Själv vill jag ha värme. Frågan är var jag får det. Egentligen vet jag hur man fixar till detta. Vill ni veta hur? Jo gör som jag. Gå och köp en lottokupong och vänta på att Pierre från Svenska Spel ska ringa och gratulera till högvinsten. Då kan du åka utomlands till värmen och med den stora vinsten så kan du hyra någon som fryser och huttrar i stället för dig. Mycket praktiskt.

Vi hörs igen. Vem vet? Kanske redan före jul. Vi har i alla fall en dator med till Österlen så på något sätt hör vi av oss.

Kram till er alla!!!

Man blir nog nöjd på julmat ändå.

Vi har ätit väldigt lite julmat så här före jul. Inget julbord alls före julen men jag gjorde en jultallrik så vi fick en försmak av vad som komma skall. Men nu var vi till Karlstad i helgen och mös till med en hotellnatt och besök hos barn och barnbarn.

Är man i Karlstad så tycker jag att man ska besöka Alfie och äta något gott. Vi bokade ett bord och gick dit för att inmundiga köttets lustar. En tallrik bestående av kycklingfile, fläskfilé och oxfilé med tre olika såser. Till detta varsin öl och sedan gick vi 50 meter till hotellet och tog några öl till.

Dagen efter så var det god hotellfrukost och sedan Ikea. Där serverades julbord för 99 kronor så det blev ju ett måste. Nu var vi där långt tidigare än det serverades så vi fick dra ut på handlingen. Gott var det,men tyvärr lite för nära frukosten så vi kunde inte få i oss så väldigt mycket. Det är ju tråkigt eftersom det bara blir detta före jul.

Skillnaden mot när jag arbetade är att då hade jag ätit så många av dessa bord så jag var trött på julmaten före jul. Karaktären är inte den allra bästa så det blir lite för mycket i stoppat i den lilla magen.

När vi åkte till Karlstad så var en klass 1 varning utfärdad. Åk inte ut om det inte är absolut nödvändigt sade man. Men det måste vi väl. Barnbarnen vill ju ha sina julklappar. Nu är det i princip klart med detta och skönt är det. Bara att lämna över de sista så kan vi glömma problemen ett år till. De större barnen är inte så svårt, men de två sista Tuvalie och Sigge blir svårare. Å andra sidan förstår de nog inte vad det går ut på. Kanske de tycker det är lika roligt med en inslagen tomlåda som de får riva upp.

Nu är det en vecka kvar till jul och den ska vi tillbringa i  Malung och två dagar efter jul så fyller Joel 15 år. Vi grattar honom och sedan åker vi hemåt med nosen inriktad mot Skånelandet. Då blir det inte så jobbigt med maten där. Ska in på nätet och se om jag hittar någon nyårssupé på catering som kan passa oss. Om inte så får vi väl fixa till något gott själva. Det bli säkert godare men då får vi göra jobbet också. När jag bodde i Karlstad så ordnade vi en tre rätters supé för nyåret. Det tog om jag inte minns fel ungefär 6-7 timmar och fixa mat och göra en mysig dukning. Att äta upp det tog max 20 minuter tror jag. Frågan är om det är värt det?

Min bror och svägerska är på Teneriffa när vi kommer ner, men jag har lovat att hämta dem i Ystad när de kommer dit mitt i natten. De kommer inte längre än så. Vilken tur att jag är en nattmänniska.

Vi hörs.

Det börjar bli tröttsamt nu!!

Jag har alltid varit intresserad av idrott. Inte att utöva den för det har jag inga anlag för, men att titta på och att läsa om. Det är ett intresse som journalister av olika slag nu nästan får mig att må illa av att numera. För dem är sport en religion och för mig är det mer en lek.

Aftonbladet har en daglig sportbilaga som jag tyckt att den var bra. Men när man nu slår upp den så är det nästan varje dag ett foto på Zlatan där han ser ut som en galning vid något mål. Jag är trött på honom nu. Det finns andra mer intressanta idrottsprofiler att läsa om.

Lyssnar jag på sportradion som händer när vi åker bil så håller jag på att bli galen ( eller också är jag det ) på dessa hysteriska reportrar. Jag skulle inte tro att de hetsade upp sig lika mycket över om det skulle ske en stor katastrof som när någon gör ett mål eller vinner en tävling.

Fy så tröttsamma de är. Men de har fått mig att nästan aldrig titta på någon sport i teve, lyssna på en radioutsändning eller läsa sportbladet så någon nytta har det väl varit.

Om jag får fortsätta att gnälla och det är människans rättighet här i livet. Varför har så många som läser nyheter och väderfolk sådan förmåga att verkligen betona vissa ord och inte alltid där det passar? Det låter helkonstigt ibland.

Jag tycker även illa om särskrivningar. Jag kan inte förstå varför de har blivit så vanliga numera. Är det en slapphet eller är det modernt? Inte vet jag men jag kan irritera mig på dem.

Vinter är något annat som gör mig lite deppad. Det blir värre för varje år. Nu är det ju svårt att göra något åt det men jag gnäller för att då känns det bättre. Jag fryser, får klåda på benen av kylan och måste smörja dem efter varje dusch. Fötterna blir fnasiga och jag bara väntar och längtar efter den korta sommar som jag vet ändå kommer. Men för mig känns vintern alldeles för lång och övriga årstider så korta

Nu är det slut på gnället för ett tag. Nu rycker jag upp mig och blir en osedvanligt positiv människa, som jag ändå normalt är. Året börjar närma sig slutet och det finns mycket att se fram emot. Karlstad nu i helgen för att lämna julklappar åt barnbarn. Efter det så är det nästan jul och dags att inte göra speciellt mycket. Så blir det Österlen på nyår som det vanligen blir. Snart har den lilla bara tre terminer kvar att jobba och det känns skönt. Nu har hon alldeles för mycket att göra och behöver få lite avkoppling.

Men det är klart. Vinner jag som jag alltid tror att jag ska göra flera miljoner på lördagens lotto så kan hon sluta tidigare, och varför ska jag inte göra det.

Nu ska jag nog vara så positiv så jag tror att jag ska plocka undan mina långkalsonger igen. Jag avskyr att ha dem på mig men ibland är det en nödvändighet. Söndagen var en sådan dag. Julmarknad och en väldig kyla, men nu är det måndag och vi kommer nog mest att springa i köpcentra i dag för att leta julklappar. Vi brukar inte köpa speciellt mycket för de flesta barnbarnen vill ha pengar vilket jag tycker är tråkigt. Vill hellre ge ett presentkort på en lämplig affär. Bekvämt så klart att ge pengar för då slipper vi ju affärer helt. Men det gör vi ju inte längre

Svårt att ge ett presentkort till Tuvalie och Sigge. De är ju så små så där måste vi köpa saker. Det är svårt tycker jag för vi har ingen aning om vad de har eller behöver.

Vad jag vet eller tror mig veta från mina barndomsår för en lång tid sedan är att barn vill ha hårda paket. Mjuka paket var från mormödrar och farmödrar.

Vi hörs!!

Att resa är ett äventyr.

I måndags var jag till Tyskland för andra gången på en vecka. Inte för att jag behövde utan mer för att hålla min bror sällskap. Jag  kan ju ta det som en ursäkt för att äta smörrebröd.

Och det gjorde vi så klart. En trepack var så blir vi nöjda och belåtna, men vad händer bara så där? Locket på min åker upp och där ligger ett kulinariskt mästerverk på golvet. Inte kan man börja svära heller för det gör jag så sällan. Det är väl bara att bita ihop och nöja sig med två stycken.

Nu var det ägg, majonäs och sill på den tappade smörgåsen. Detta kan bli halt och någon stackare kan halka och skada sig, alltså bäst att säga till i kassan så någon kan torka upp.

Vad tror ni händer då? Jo när jag säger vad som hänt så får jag en ny trepack vilket innebär att jag åt fem smörrebröd till priset av tre. Mycket bra.

Men den stupade smörgåsen låg där till vi klev av. Mitt samvete kunde vara rent jag hade ju ändå sagt till

När vi ändå var på Border-Shopen så handlade jag givetvis, dock inte mycket sprit. Lite mer Whisky till vårens provning och sedan var det mest vin och öl. Denna gång fick man handla 52 kg mot normalt 40 kg. Nu blev det inte så men jag hade mer i vikt denna gång men mycket billigare. Hemskt mycket extrapriser som gällde och som vanligt mycket provsmakningar.

Marie. Det blev ingen Renault noir. Jag har redan cognac hemma och dricker inte sådant. Har bara för att bjuda.

Nästa dag ska jag ju åka hem och det ställer mig i grubblerier. Vädret ska tydligen bli för hemskt. Tänk om jag inte hinner med sex-bussen, kanske ska jag ta den som går 4.50? Men det är ju väldigt tidigt och finns det något öppet i Lund när jag kommer. Jag får kanske stå där i ett skitväder i över en timma och vänta. Jag har svårt att bestämma mig men kommer fram till att sex-bussen ger mig 35 minuter tillgodo och så mycket kan det väl inte försenas. Eller kan det?

På tisdag morgon så håller jag på att diska när den tidigare bussen åker förbi. Enligt tidtabell så då kan jag bli lugn. Men det var nog lite för tidigt.

När jag står och väntar vid hållplatsen så går minut efter minut över avgångstiden. När den kommer så är den redan dryg sju minuter försenad och det redan på 12 km. Fortsätter det  på samma sätt så kommer jag att missa min buss. Min biljett går inte att boka om så det blir att köpa en tågbiljett som lär vara ganska dyr eftersom jag då bara ska hem. Nu ska vi inte ge upp i förväg. Men det är halt, bussen sladdar i kurvorna och alla kör väldigt sakta. Men när vi kommer till Sjöbo kan jag andas ut, helt plötsligt är vi mindre försenade och då kommer det att fungera med min nästa buss. Trodde jag alltså. Ett par mil så var det tvärstopp och mer och mer nervös blev jag. När vi kom till Lund så var det frågan om väldigt kort tid och då var det givetvis rödljus överallt.

Mina trettiofem minuter blev till slut två. Hade inte Göteborgsbussen varit två-tre minuter försenad så hade jag inte hunnit med den. Några smörgåsar att ha som färdkost hann jag inte med, men vem bryr sig. Jag var ju i alla fall på väg hemåt. Man svälter väl inte till döds på en dag, eller hur?

I fortsättningen fungerade det bra. Jag skulle enligt tidtabell ankomma till Falun och kylan 20.35. När vi stannade i Borlänge för sista stoppet så trodde jag att vi skulle komma tidigare dit så jag ringde den lilla och bad henne vara på stationen lite tidigare så jag slapp stå där och frysa. Men vi var där ännu tidigare än jag beräknat, så en liten stund fick jag ändå stå där.

Nu är jag hemma igen och törs nästan inte titta på termometern. Det kallaste jag hade i Skåne var nog 4 minus men oftast var det plusgrader. Det kan man inte säga om Falun.

Egentligen borde vi väl kanske äta julbord i helgen för nästa helg måste vi nog till Karlstad med julklappar. Den fredagen ska den lilla ut med arbetet och äta och lyssna på Fredrik Swan som underhåller. Men det är på fredagen så vi får väl åka ner på lördag eller söndag.

Vi hörs.