Nu har jag lärt mig livets stora gåta!!

Älska, glömma och förlåta. Så vackert, men sanningen är att jag skrev det bara för att det rimmade. Mig kan man inte alltid lita på.

Två korta promenader idag. Först var jag och hämtade ut läkemedel på apoteket och sedan var jag och hämtade den lilla hovfotografens tekniska maskin, här benämnd kamera. Tydligen ska den vara klar nu, men fan tro´t sa Relling. Batteriet var fulladdat när vi lämnade in den och nu var det ingen ström så inte vet jag om det fungerar. Jag kunde iallfall inte prova.

Passade på att handla lite tillbehör till den mat jag lagade ikväll. Något Thailändskt var det, gott var det och dessutom starkt.

Men jag tror att jag kommit på varför jag är så väldigt trött hela tiden. Det är ju det jag går och väntar på. Mitt hjärta fladdrar ju och ska konverteras för att slå i rätt takt. Det börjar bli jobbigt nu, jag vet ju att jag blir alldeles som ny efter min stöt, så nu vill jag ha den gjord.

I morgon är det min näst sista provtagning inför konverteringen. Är värdena bra då så ska jag iväg nästa onsdag för den sista och sedan ska konverteringen ske nästa fredag. Jag hoppas verkligen att den lilla kan skjutsa mig till lasarettet. Gå hem går bra för det är mest nedförsbacke och med andra ort tvärtemot på vägen dit. Ja jag hoppas ju så klart att värdena är bra vid båda provtagningarna.

Även fast jag förmodligen kommer att känna mig mycket yngre efter operationen så vet jag ju att så inte är fallet. Åren bara rusar iväg. Lite tragiskt är det allt. När vi skulle kunna lägga tid på sådant vi vill så finns inte orken istället.

Men nu är det slut på gnället för denna gång. Nu blir det snart Mot alla odds på TV1.

Vi hörs av igen.

Vem behöver aptit!

Jag har ont i magen men vet inte varför. Träningsvärk efter vomeringen kanske eller är jag hungrig. Jag dricker en massa vatten istället för att äta. Sedan så sover jag mycket för att jag är så trött. Vad händer då? Jo jag får ont i ryggen. Det är bara skit med svenska folket, åtminstone med mig. Men tro mig. Det kommer att bli bättre.

Efter en lång och jobbig innehelg så blev det en promenad idag. Jag insåg ganska snart att det var mycket kondition som bara hade försvunnit över helgen. Det var riktigt jobbigt att gå en runda. Jag bestämde snabbt att det fick bli den korta sträckan. Den brukar ta cirka 60 minuter men idag tog den närmare 75 minuter. Stor skillnad blev det.

På vägen hem gick jag in på Ica med mina klirrande kängor. Jag lät nog som Clint Eastwood när jag botaniserade bland varorna. Enligt tips så köpte jag Verums Hälsofil för att se om magen blir bättre. Eftersom ditt tips på kängor var bra Birgit så tror jag nog på filen också.

Tänk att förutom politiker så har jag nu lärt mig att inte lita på plåtslagare. Vi har varit i kontakt med tre stycken på Österlen varav två har varit och tittat på jobbet och sagt ja till att fixa taket runt skorstenen. Den första skulle komma förra påsken och den andra direkt efter sommaren. Tror ni att jag har sett dem sedan dess? Svaret är nej. Jag har ringt ett antal gånger, men inte hjälper det. Ska det vara så svårt att säga nej om man inte vill göra arbetet? Det skulle jag då gjort.

Kjell och Gunnel. Om ni läser detta, kan ni plocka fram namnet på er plåtslagare, så kan jag ringa honom. Det är ju löjligt att vänta ett år på en hantverkare som inte kommer.

Vi hörs snart igen.
Pigga och raska som i fornstora dagar.

Det finns just nu bara två val!!

Endera är jag fortfarande sjuk, så fort jag lägger mig ner så somnar jag. Äter nästan ingenting och har inte varit utomhus på hela helgen.

Det kan också vara så att jag är lat. Vem vet vilket som är mest troligt. Jag förstår ju att jag kommer att gå upp i vikt när jag börjar äta normalt igen, men är jag är lite försiktig med istoppandet denna vecka så kanske jag kommer under 100 kilo, det var länge sedan tror jag och då blir jag stolt över mig själv.

Jag säger som de säger i Biggest Looser. Det är ju för j-t att man låter det gå så långt. Jag kommer ihåg första gången jag slog över 100 kilo. Jag klev upp på en varuvåg på Kanarieöarna och fick nästan en chock, men det tog jag ändå snabbt bort. Allra bäst mår jag nog omkring 85 kilo, men jag är realist! 95 kilo är helt godkänt för mig. När jag var med i Viktväktarna i tidernas begynnelse så påstod de att jag skulle ner till 75 kilo, jag vägrade det då och fortsätter göra det. Ni har väl hört om han som är så envis.

6 kilo drygt nu, det är ju mer än hälften av vad jag skulle gå ner, så jag är nöjd. Bara 5 kilo kvar, det är ju ingenting tror jag.

Jag läste något ganska kul i tidningen idag. Reinfeldt skulle hålla ett möte i helgen men blev magsjuk, så det blev inställt. Då var det någon läsare som reagerade direkt. Finns det inga toaletter där de skulle ha sina möten. Det var ju inget riktigt allvarlig, han hade ju bara diarré. Regeringen tycker ju att svårt sjuka personer ska jobba. En svår cancer är ingen ursäkt för att vara hemma och få betalt. Det är skillnad på rännskita, eller det kanske var skillnad på person.

Tyvärr vann pressen kampen om vem som ska vara partiordförande i Socialdemokraterna. Jag tycker att det är hemskt men är ändå glad att det troligen blev en som inte är politiker utan arbetare. Lycka till Stefan, du lär väl behöva det innan knivhuggen kommer igen.

Oj, oj vad jag tappat i vikt.

Det beror väl på att jag varit magsjuk. Ingen diarre men spyor och ont i magen. Det var ju veckovägning idag och den är avklarad nu. Jag har denna vecka tappat 2,2 kg och ligger nu nästan på gränsen till tvåsiffrigt. Drygt 6 kilo har jag tappat och det har gått undan de sista veckorna. Fem kilo till ska jag gå ner enligt planerna och det är mindre än vad som är försvunnet nu.

Nu vet jag inte om det håller sig när det gått så fort, jag kanske får ett bakslag senare.

Nu är det inplanerat provtagning den första och den åttonde och sedan konvertering den 10 februari om allt är bra.

Jag bara sover så nu blir det ingen mer skrivning i bloggen idag. Förstår inte varför jag är så trött.

Vi hörs igen.

Det är kanske fusk?

Att spy sig smal istället för att promenera, men det var vad jag gjorde igår. Gick och lade mig med mag och huvudvärk och vaknade med illamående. Låg där och ulkade för mig själv, men det var nog säkrast att hämta en hink. Helt utslagen och orkade ingenting. Vid två så började det med besked, hann inte ställa från mig hinken förrän det var dags att ta upp de igen.

Jag var inte till någon nytta alls, för ni vet väl att inget är så sjukt som en sjuk karl. Den lilla fick ta tvättstugan när hon kom hem och det inkluderade mangling och strykning också. Jag höll mig i sängen nästan hela dagen. huvudvärken ville inte släppa trots Alvedon. Inte blev det mycket istoppat heller. En liten tallrik fil, två smörgåsar till frukost och en skorpa med te till middag.

Mår inte så bra just nu heller, ingen aptit alls, men det blir snart en promenad i nästan nollgradig temperatur. Måste ju köpa en lottokupong.

Gårdagen medförde iallafall en trevlighet. Jag fick en kallelse för konvertering. Om inget oförutsett händer så blir den av 10/2. Hoppas, hoppas.

Då kommer det nog att bli Gärsnäs. Min kompis Staffan ringde nyss. Både han och Tobbe villa komma ner dit, men ingen av dem kunde just nu. Så är det att vara pensionär. Men det innebär väl att jag kan åka ner två gånger istället.

Det börjar dra ihop sig. På sportlovet åker vi nog till Sörsjön. I påsk blir det Gärsnäs och i slutet av maj så far vi till sol och värme i Turkiet. Sedan är det väl bara en dryg månad kvar till den lilla har sommarsemester, och mitt i alltihop så har hon bara två år kvar att arbeta.

Vi hörs igen.

Jag fattar ingenting!!

Idag är det 25 januari. Hade jag arbetat så skulle jag ha fått lön idag. Det är synd om oss pensionärer. Nej, det är det inte, för jag har redan fått pension.

Men detta blev en utvikning. Vad jag menar att det är inte så långt kvar av vintern och nu börjar det bli flera minusgrader. Det har blivit lite svårt att veta hur man ska klä sig på promenaderna Nu är det inte riktigt kallt någon gång, men det ligger på 6-7 minus när jag är ute. Det betyder långkalsonger och mössa. Det om något är ett bevis på att jag blivit gammal. Ja, eller förståndig om man vill vara lite positiv. Långkalsonger har jag nog inte haft mer än några gånger de senaste 30 åren och mössa har jag haft lika sällan.

Idag var jag på provtagning igen. En gång till så har jag kommit upp på högkostnadsskyddet. Då borde jag springa på vårdcentralen varje vecka för att få valuta för mina skattepengar. Värdena var godkända, dock så låg de på övre gränsen av acceptabelt. De är väldigt duktiga på att ta prover. Det känns inte alls. Idag tyckte jag att jag skulle uppmuntra sköterskan så jag sa att vad duktiga ni är, det känns ju inte när ni sticker. Hon skrattade och sa: Men den här gången var jag nog inte så duktig för det kommer inget blod. Lite genant, men det var bara att sticka igen så fungerade det.

Hoppas att jag snart får konvertera mitt hjärta. Det är lite jobbigt att vara tvungen att springa på vårdcentralen varje vecka. Inte för att det gör ont men det är ändå ett pass. Måste ju vara hemma för dessa prover.


Tvättstugan i morgon och vägning på lördag. Mycket nu!!

Hörs igen!!!

Hos mig är inte bara blodet rött.

Nej, jag röstar rött också. Men nu är jag besviken över hur man har behandlat Håkan Juholt. Det är klart att man inte kan ha en smålänning som partiledare, och inte någon skåning eller norrlänning heller. Kvinnor eller invandrare ska vi också spola. Nej vad vi ska ha och behöver är givetvis en svensk, vit och man i rätt ålder som bor i eller pratar Stockholmska. Då kanske alla knivsticken i ryggen upphör på partikamrater.

Men nu är det så här mina kära vänner att vi är många som vill ha något annat än normerna på en lämplig man i ledningen för vårt parti. Jag tyckte att Håkan Juholt aldrig fick chansen och det gör mig besviken.

Vem ska jag nu rösta på i fortsättningen? Som det känns just nu så är det Vänsterpartiet eller Fi att välja mellan. Inget av dessa är väl något bra parti om man vill förändra vårt kalla klimat bland människorna. De kommer nog tyvärr att vara partier som finns i marginalen.

Nu får Jämtin jobba bra om jag ska tro på dem igen. Varför inte hon själv som partiledare, henne har jag iallafall ett förtroende för. Nej, det sprack ju. Hon är kvinna och det gick inte. Ja det visar sig, det är drygt två år kvar till valet.

Nu slutar vi med politik för denna gång.

Jag tog en lång skön promenad idag igen. Laddade upp Lundell och så drog vi iväg på vår promenad. Tisken runt med en liten avstickare så det blev lite drygt en timma. Hade gärna gått lite längre, perfekt väder men solen bländade lite så jag fick gå och titta på backen en bit av min promenad. På onsdag är det ny provtagning och då hoppas jag att proverna är fortsatt bra, för nu vill jag ha min konvertering.

Jag hade ju glömt detta med gröna grönsaker. De skulle jag ju undvika under Waranintaget. Tydligen var det annat jag skulle undvika också. Tack för tipset Marie. Ska nog läsa igenom häftet. Men jag är ju man och vi läser aldrig en bruksanvisning innan användning. Det är först när något inte fungerar som vi brukar göra det.

Kan nog vara därför den lilla oftast lyckas med tekniska saker. Hon läser nämligen bruksanvisningar innan hon försöker montera ihop eller att få igång något. Förlåt en enkel fråga. Är det inte lite fusk att läsa först? Var ligger då spänningen?

Idag blir det en sen middag. Vi har dåligt med mat hemma så vi måste handla i kväll innan det går att göra en komplett måltid. Vi har t.ex dåligt med grönsaker. Nu är det så illa att den lilla jobbar sent (när gör hon inte det?) så vi kan inte handla tidigare än 18.00. Det är klart att jag kan hoppa över dessa men hon vill så gärna ha sådant när hon äter. Men det får inte bli några gröna grönsaker bara. Det blir iallafall Bulgur (gott) och en köttbit (också gott) med några fräscha grönsaker.

Vi höres senare.

Men vad gör du Berglund?

Idag har du ju slarvat med promenaden. Inte en meter nästan, så kan det inte vara.

Jag vet, men det har sina förklaringar. Vi har varit i Malung och grattat Martin som fyller i morgon. Vi åkte en dag tidigare för att ha morgondagen ledig. Vet inte hur mycket kort som farmor tagit på Sigge. Tur att det är digital kamera. Hade hon fotat samma antal med en analog, så hade nog hela lönen gått åt till framkallningskostnader.

Vi blev bjudna på god mat och kaffe med kladdkaka. Jag vet iallafall en som inte tog av den sistnämnda. Du vet säkert vem det är du också.

Vi åkte hem vid sextiden för att komma hem hyfsat. Tji fick vi. Helt plötsligt satt vi helt fast i en kö efter en trafikolycka och där satt vi i 25 minuter utan att något hände. Annelie ringde för hon hade fattat att vi skulle titta in hos henne på vägen hem. Något missförstånd blev det för inte var vi in där.

Var på provtagning häromdagen igen. Nu var proverna bra igen och låg i paritet på vad de ska göra. Jag har tänkt på varför värdena var dåliga veckan före och tror att jag har svaret. Jag skulle undvika att äta gröna grönsaker, typ spenat, broccoli, brysselkål och liknande, vilket jag totalt glömt bort. Med andra ord så var det nog självförvållat att proverna var dåliga.

I morse var det vägning och den piggade upp mig för nästan en vecka framåt. sju hekto hade jag tappat bort under veckan, det är väl den viktförlusten som suttit på ryggen av min tröja. Den har ju varit jättefuktig när jag kommit hem efter promenaderna.

Jag har nu gått ner drygt en tredjedel av mitt mål och det måste man ju bara vara nöjd med. Nu är det inte mycket kvar till tvåsiffrigt på vågen. Det ska bli skönt och firad med Loka citron. Flera glas tror jag. För något annat firar jag inte med. Är man envis så är man.

Vi hörs igen.

Detta skulle ha varit dagen---

--- då jag skulle konvertera mig. Nu blev det ju inte så för mina prover var inte riktigt bra. Nu får jag nog vänta minst ett par veckor tyvärr. Men som man säger: Den som väntar på något gott väntar inte för länge. Men när det är klart så blir det Österlen. Jag pratade med min kompis Staffan idag, jag skäms Staffan, det var nog min tur att ringa. Tur att du gjorde det då. Han tyckte att han och Tobbe kunde komma ner till Gärsnäs när jag ändå är där. Vi har ju pratat om det tidigare. Det är praktiskt när vi går hemma alla tre.

I går skulle jag lämna in den lillas kamera som hakar upp sig. Därför skjutsade jag henne till arbetet så jag hade tillgång till bilen. Det blev en dag då jag var riktigt flitig. Först tog jag en promenad på cirka en timma runt Tisken, sedan skulle det ätas lunch och efter den åkte jag till Expert med kameran. Nu är den skickad för reparation så hon får nog låna sin gamla av mig när hon vill fota. Ja när jag ändå var ute så passade jag på att handla lite för invärtes bruk också. Nu pratar jag mat och frukt och inget annat.

Efter allt detta var klart så åkte jag och levererade bilen hos den lilla, så slipper hon gå hem så sent på kvällen. Där jobbar de så det inte är vettigt.

Jag har räknat ut varför de jobbar så mycket. Vill ni ha min förklaring? Jo jag tror det är så här!! Alla kommuner och landsting i detta land har en enorm pensionsskuld som ska betalas ut till personalen när det är dags för pensionen. Vanliga företag sätter in dessa pengar i pensionsbolag, men det har inte kommuner och landsting behövt göra, man har ansett att de har råd med dessa ändå. Tyvärr är det nog inte så och det är nog så att Falu kommun kommit på detta och ett bra sätt att slippa utbetalningarna är att låta personalen arbeta sig till döds innan 65 årsdagen. Varför ska man annars låta personalen jobba så mycket och som extraslit så ska de sitta hemma på kvällarna och plugga.

Nåväl, detta var en utvikning. Jag tog en entimmespromenad till när jag ändå var ute och lämnade bilen. Det började kännas i benen. Träningsvärk är nog på gång. Alltså för mycket gående.

Det betyder att jag bestämmer mig för att inte promenera idag. Nog lämpligt med en vilodag. Hur kändes det med en sådan då? Ja, inte vet jag för jag var ute och gick en timma idag också. Men det fick å andra sidan räcka med en promenad.

i morgon så är det dags för nya prover. Hoppas att de är bra så jag kan se ljusningen på detta nu.

Hörs snart igen.
Godnatt så småningom.

Jag har hört ett rykte!

Om att vissa personer förstår sig på det tekniska. Jag undrar det. Nu är det problem med våra bloggar, och inte bara våra, vi känner fler som har samma problem. Vi kan inte läsa kommentarer som ni skrivit och jag är tveksam om det går att skriva fler än en.

Nästa tekniska problem är den lilla fotografens kamera. Den hakar upp sig i objektivet och då är det svårt att få några bra kort. Kameran är köpt i juni så jag hoppas att garantin fortfarande gäller för Onoff har ju gått i konkurs och Expert har tagit över. Men det är tur att det är hon som äger kameran. På direkten hittade hon kvittot, det hade jag nog aldrig gjort, men vi är lite olika som tur är. Jag vet var det mesta ligger, men har ingen större ordning på papper. Jag sätter in allt i pärmar när jag fått för stora högar, men under tiden hittar jag ingenting.

I morgon så tar jag kamera och kvitto och går till Expert för att se om vi kan få någon hjälp.

Idag gick vi en lite annan väg, den lilla tycker att den långa vi brukar är så tråkig, den är på väg till hennes jobb, egentligen tror jag att hon är rädd att jag ska lämna in henne där på förvaring. Nåväl! Den nya vägen gick på andra sidan av en av sjöarna och tydligen var det lite längre för vår tur idag tog cirka 100 minuter. Det är strålande tycker jag. När vi kom hem och jag tog av mig jacka och tröja så såg den lilla att jag var blöt på ryggen. Inget konstigt tycker jag, det är ju den tappade vikten som sitter där.

Jag har bestämt mig för en ny vägningsdag. Det får i fortsättningen bli på lördagen och innan frukost. Det blir lättare att komma ihåg det då tror jag. På onsdag blir det nya prover. Hoppas att mina värden är bra då.

Om det inte går att skriva kommentarer så använd gärna våra e-postadresser för att skriva vad du tycker om du tycker något.

Hörs snart igen.

I går var det väder jävla kapten.

Inget stoppar en envis Berglund. Ska han gå så ska han, men i går var det nästan på gränsen. Det blåste och vräkte ner snö precis som jag skulle ta den dagliga promenaden. Men modig som jag är så satte jag fast Lundell vid öronen och drog iväg. Första biten var det motvind och det gick knappt att titta upp, men det var bara att knega på. Det var min mening att gå långa slingan men de ändrade jag under tiden till den korta som slutade någonstans mittemellan. Alltså varken kort eller långt.

När jag kom hem så väntade vågen på mig. Det var ju så dags. Jag måste väl se om mina promenader gjort någon nytta. Helt okay tycker jag, vill inte gå ner för fort för då brukar det inte hålla i sig. Lite lite var det kanske, speciellt om man jämför mot Biggest loser på tv. Men jag ser det så här! När jag gått ner lika mycket till så är jag nere på tvåsiffrigt och det är väldigt glädjande.

I dag så hade jag en ny promenadkompis med mig. Det blev den lilla istället och Lundell fick klara sig själv. Vi tog en tur runt Tisken men fortsatte vid slussen och gick en liten runda till. Det innebar att vi återigen gick drygt 90 minuter. På något sätt så måste man ju alltid hitta belöningar. Häromdagen va det paltbröd med fläsk. I går var det rotmos med fläsklägg och i dag fick det bli en buffé på thairestaurangen här i huset.

Efter denna så blev det en shoppingtur för att införskaffa lite mera frukt för det är något som går åt i detta hem.

Jag har nu tagit en liten eftermiddgslur, vilket man ska göra i helgerna tycker jag. Under tiden har den lilla tagit bort julen, så nu är det vardag här igen. Ja, vi hade inte så mycket jul. Det var några ljusstakar och så en ljusslinga på balkongen. Den är kvar om jag tänker efter, den åker i morgon när det är dagsljus.

Nu sitter jag bara och väntar på att Pierre ska ringa från Svenska Spel, och gör han inte det så ringer han säkert nästa vecka eller någon annan gång.

Trevlig helg.

Jag brukar inte svära!

Det finns andra i familjen som är mycket bättre på det än vad jag är. Jag säger inte vem utan lämnar det fritt för en gissning.

Men nu helvetes, jävla skit gör jag det ändå. Varför undrar då vän av ordning. Jo så här är det.

Nästa vecka var det planerat att jag skulle konverteras, och efter detta så hade jag tänkt åka till Österlen någon vecka, och fortsätta mina långpromenader där.

Nu har allt skitit sig. Jag var på provtagning idag inför konverteringen och inget stämde. På pappret stod det att jag skulle vara fastande vilket inte alls stämde. Bara det är ett skit. Nu under min långa promenad, så ringer de från hjärtmottagningen. Mina värden var inte alls bra, så hon undrade om jag glömt att ta mina tabletter någon dag. Inte har jag det inte och ändå så var värdena så låga att konvertering inte kunde göras. Nu får jag vänta flera veckor minst innan det kan göras. Inte ett dugg kul tycker jag om ni frågar mig.

Detta bakslag fodrar egentligen någon tröst. Paltbröd med fläsk och vitsås kanske? Det ska jag fixa i morgon för något måste jag få unna mig efter detta bakslag.

Något som mitt i eländet var lite trevligt är att vid provtagningen i morse så frågade kvinnan på labbet om jag gått ner i vikt. Det är ju kul att någon ser det.

Ja, ja. Det är väl ingen idé att gnälla mer nu.
Ska snart åka och köpa en del frukt och mina promenader fortsätter. Om två dagar är det vägning igen och jag hoppas att jag får tröst genom det resultatet istället.

Hörs snart igen.

Det är inte lätt med vanskapta öron.

På gårdagens promenad så hade jag musik i mina öron igen. Är jag själv på promenaden så är det väldigt trevligt. Mina öron är tyvärr inte gjorda för pluppar som man har sittande i öronen, de bara ramlar ur. Därför har jag köpt hörlurar med en båge som håller propparna på plats. Tyvärr fungerade inte det med den mössa jag har. Alltid skjuts ner så ljudet kommer en bit från örat. Det blir fel. Rockmusik ska förutom att vara bra spelas på hög ljudnivå.

Idag provade jag därför med den lillas pluppar och tack vare mössan hölls de perfekt på plats. Inte nog med att det hördes bra, det kom även ett trevligt budskap från husguden. Det lät så här: Om det här är vintern måste våren va på väg. Och vad tänkte jag då? Jo men så rätt han har.

Det var lite kallare idag så jag bestämde mig för att det får bli korta rundan. Långkalsonger på under träningsbyxorna och så iväg. Hur blev promenaden då? Ja till att börja med så blev det den långa promenaden igen. Jackan var stängd nästan hela vägen, vilket tyder på att det måste vara kallare.

Jag tycker att det går bra med mina mål angående det sundare livet. Promenader varje dag och dessutom med glädje. Inget godis, inget kaffebröd och alkoholförbudet fortsätter till påsk allra minst. I morgon ska jag ta prover och då vara fastande. Är allt bra så blir det nog konvertering nästa vecka. Nej, jag ska inte konvertera till katolismen eller något sådant utan jag får en stöt i hjärtat. Förhoppningsvis så ska det börja bulta i rätt fart igen.

En förklaring till gårdagens blogg. Maud som jag skrev om är Maud Olofsson som jag haft så svårt för. Inte för att hon är kvinna som en del tror, utanför jag har svårt för sådana som tror att de alltid vet bäst och mest. Då skulle jag väl i logikens namn egentligen tycka illa om alla politiker, men det gör jag inte. Det finns många som jag gillar och konstigt nog även en del som finns i fel partier.

Tack för nu och vi hörs igen.

Griniga gamla gubbar.

Så hette en film från 1993. Undrar om jag platsar i en uppföljare. Det finns en hel de som retar mig iallafall.

Mitt stora problem Maud hörs ju inte av längre. Väldigt vad tyst det har blivit från och om näbbgäddan.

Men annat som retar mig bl.a är en del som följer.
Sär skrivningar är ett otyg.
Felaktiga avs-tavningar tycker jag inte om
Dåliga stavvningar tycker jag inte heller om.
Nonsensord som typ och liknande är inte så roligt att höra.
De som plockar upp efter sina hundar undrar jag varför de inte lägger skiten
i de korgar som finns efter gångvägarna istället för att lägga det på marken bredvid. Strunta då att lägga det i plastpåsar först.
Om man nu druckit något på sin promenad. Varför måste man då ha sönder glasflaskor och plåtburkar och bara slänga ifrån sig.
Vintern är alltid en orsak att vara arg på.
Kvällspressen funderar jag att sluta gynna. Mest skvaller och lögner i dem numera. Är det verkligen värt över 5000 kronor om året.

Något som inte retar mig är däremot:
Snart är det vår igen
Troligen ska jag konverteras nästa vecka
Mina promenader längtar jag efter
Ska nog ta bussen till Gärsnäs inom kort
Min viktminskning fortgår. Sakta men stadigt

Nu är det ju inte så jag är perfekt på något sätt, bara nästan. Nu retade jag väl någon för att detta var skryt. Visst stavar jag också fel ibland och missar det vid korrekturläsning, men det är nog inte så ofta iallafall.

Idag var det vinterns kallaste dag. Då bestämde jag mig för att det skulle bli en kortare runda. Men efter allt besvär med långkalsonger, tröja och mössa så tyckte jag att nu fick det bli långa promenaden igen. Det var nog solen som lockade lite där. Cirka nittio minuter fick naturen rå om mig denna sköna dag. Efter halva turen så knäpptes jackan upp och vantar har jag inte börjat med ännu. Jag menar, vad ska jag då ha när det blir vinter. Det är en bra bit på väg att bara använda mössa och långkalsonger. Det är kanske ett bevis på att jag börjar bli äldre, eller iallafall klokare. Vem vet?

Nu är det ordning på torpet.

Men jag är inte som torparn som ligger på soffan och har det så bra. Nej jag promenerar istället. Tänk hur det kan vara. Jag är ju så gammal så vi gick i skolan även på lördagar. Då hade vi något som kallades roliga timmen. På en sådan sjöng en klasskamrat torparevisan och sedan hette han inget annat än torparn. Jag minns inte ens vad han hette in the real world.

Vad som är ordning på torpet är att jag vägde om mig idag och nu gjorde jag det innan middagen, alltså samma tid som tidigare. Kan ni tänka er. Jag hade gått ner ett kilo sedan sist. Det visar att man ska ha sina rutiner. Jag är nu under den vikt som jag trodde att jag hade när jag blev tillfrågad på lasarettet. Nu har jag gått ner tre kilo och det fattas bara åtta för att jag ska vara nöjd inför semestern.

Den envise asketen fortsätter med sitt avstående. Det tråkiga är bara att jag inte ens längtar efter godis, kaffebröd eller ett glas vin. Bara det inte blir en dålig vana.

Som vanligt när det är helg så sover jag länge. Tyvärr gör inte den lilla det, och troligen är det hon som behöver det mest. Nej hon var uppe och fixade frukost och risgrynsgröt (eller tomtegröt om man så vill). Mätta och belåtna tittade vi på temperaturen för att se hur vi skulle klä oss idag inför vår promenad. Omkring -8 grader, det kräver nog lite mer i klädselväg. Jag tar jeans istället för träningsbyxor och en stickad mössa med öronlappar. Drar upp alla blixtlås och sedan iväg. Jag vet ju hur det blir, efter en stund så åker dragkedjan ner och jag går med öppen jacka, men jag inbillar mig iallafall att jag har klätt mig förståndigt.

Dagens promenad blev samma sträcka som igår. Den lilla ville fota lite som hon missade igår eftersom batteriet var slut i kameran. Men i morgon blir det nog en annan rutt tror jag.

På vägen hem så köpte vi lite spel och dobbel. Vi vill ju köpa ett eget hus på Österlen och då tror vi att enklaste sättet att få ekonomi till detta utan att behöva låna pengar är att vinna dem.

Förutom våra tidigare spel som vi har. Lotto för mig och stryktips för den lilla, med joker inlagt i båda så investerade vi i dag i två trisslotter ett V75 och den lilla köpte ett stort lotto med joker. Vi kollade det första redan efter middagen. Se på tusan, 50 kronor blev det på trisslotterna. Nu fattas det bara cirka 500.000 för att kunna köpa ett hyfsat hus. Inga problem. De kommer vid nästa kontroller. Lotto och joker är det dragning på vid åttatiden . Vi har ju spelat med spelkort, så det är bara att vänta på att Pierre ska ringa. Vi har nog inte tid att titta på dragningen för vi ska kolla på Stjärnorna på slottet.

Om allt nu går som planerat så kommer jag i nästa blogg berätta om när vi ska dra iväg och titta på fastigheter. Den lilla måste ju begära semester också. Men nu har jag klurat ut att om vi vinner tillräckligt mycket så struntar hon i det och säger upp sig istället.

Vi hörs igen och håll nu tummarna för högvinsten.

Dagen v för vägning.

Jag väger mig varje fredag innan jag har ätit middag. Förra fredagen var vi på Österlen och idag glömde jag bort mig och åt innan vägningen. Resultatet då? Halvnöjd kan jag väl säga. +-0 efter två veckor och då har jag väl ätit lite mer än normalt. Önskemålet hade varit att gå ner något kilo så klart, men jag ger inte upp. Mina promenader fortsätter som planerat.

Idag tog vi en gemensam promenad. Med dubbar på oss båda för säkerhets skull. Jag gick ju igår och märkte hur halt det var. Inte en gång till vill jag ligga som en utslagen hjälte p.g.a halkan. Jag har fortfarande ont sedan mitt fall. Kan iallafall borsta tänderna och tvätta mig under armarna på ett enklare sätt. Kan få upp armarna i huvudhöjd nu.

I morgon börjar vi med tomtegröt före promenaden och sedan väntar vi tålmodigt på att högvinsten äntligen kommer på lottokupongen. Sedan får det bli ett slappande före Stjärnorna på slottet. Vi har inte sett förra avsnittet, men vi får kolla det på datorn istället.

Vi hörs snart igen.

Idag var det besvärligt!!

I morse var det -6 grader när jag gick upp. Hur klär man sig då för en promenad ? Jeans? Träningsbrallor med långkalsonger under? Det blev så bra så jag kunde sluta tänka på det, för när jag hade frukosterat (nytt ord?) så var det drygt -2 grader och då gav det sig själv. Träningsbyxor utan långkalsonger blev den naturliga följden.

Vad trygg det kändes att gå med dubbkängorna. Det var isgata hela vägen som jag promenerade och det kändes lika tryggt som om jag gått inne i vardagsrummet. Idag blev det runt Tisken, alltså den lite kortare rundan, men i morgon är den lilla ledig så då får det bli en riktigt lång promenad.

Såg ett par liknande mina kängor som mina dubbade fast utan dubb, mera riktiga promenadkängor nere på out-letbutiken i Kivik. Tyvärr var det storlek från 8 och uppåt på dem och jag vet inte vad det motsvarar. Men jag ska nog köpa ett par riktiga kängor till det blir barmark. Stadium har rea i morgon så vi ska nog gå och kolla där efter morgondagens promenad.

Tur att jag är en modig person. När jag gick upp idag efter en lång natt så var den lilla hemma tillfälligt från arbetet. Hon tänker inte på att jag har haft hjärtproblem och kunde dö av chocken. Tur att hon började prata innan jag såg henne.

Natten har varit lite besvärlig när det gäller min axel. Vet inte om det beror på min envishet, för jag bar två tunga kassar igår. Den lilla bars sand som vi tagit på Österlen. Inte för eget bruk utan för barnen på förskolan.

Igår såg jag ett bra program med Eldkvarn på teve. Det var ett program om deras 40-års jubileum. Trevligt var det, men den lilla missade det, hon var uppe vid fem i morse och kan inte sitta uppe på nätterna. Vi köpte i julklapp till varandra en bok och skivbox med Eldkvarn. 10 cd-skivor och ett Usb-minne med en massa shower på.

I morgon är det fredag och nya vinstchanser. Vi börjar med Kombi-lotteriet och sedan följer fortsättning på lördag.

Vi hörs.

Och tårarna bara rinner!

För vi var ju tvungna att lämna Österlen för denna gång. Nej, det är inte sant, men tråkigt är det att åka till arbete för en del och läkarbesök för en annan.

Det gick bra med hemtransporten. Den lilla dammsög i går och torkade golv idag. Vad gjorde jag då? Försökte mest hålla mig ur vägen så jag inte blev dammsugen jag också. Väldigt vad jag ljuger just nu. Det gjorde jag inte, men jag packade så mycket som möjligt så det skulle kunna bli en snabb avfärd.

Klockan sex ringde klockan för uppgång och städning. Allt gick perfekt och 8.30 var vi iväg. Har aldrig hänt tidigare att vi åkt så tidigt. Eftersom det var en hastighetstävling efter vägen så gick det väldigt bra hem. Vi gjorde ändå stopp för kissning, lunch och tankning och ändå var vi hemma ungefär 17.15. Jag vill inte berätta vem som körde som en biltjuv som är jagad av 62 polisbilar, men fort gick det. Vi stannade och åt lunch efter halva vägen och där byttes också chaufför.

Hade fått post från hjärtmottagningen som låg här hemma. Tydligen ska jag träffa hjärtläkaren den 17/1. Hoppas att det är för konverteringen. Om det är så väl, tror jag att jag ska fira det genom att åka ner till Gärsnäs med bussen och vara där någon vecka.

Nu blir det gamla invanda vägar att promenera på ett tag framåt. På ett sätt är de bättre för det är lite krokigt där man går. På Österlen är det väldiga rakor periodvis och det blir lite enformigt. Men huvudsaken är att jag fortsätter att promenera.

Hörs igen.

Även det tråkiga måste man acceptera!

I det här fallet är det att nu måste vi lämna Österlen och återvända till Falun igen. Den lilla ska dra in till brödfödan och jag ska till vårdcentralen för provtagning.

Hur kan man trösta sig för att må lite bättre? Jo, man tar en riktigt lång promenad förstås. Vi har åkt lite efter kusten idag. Det sista stället var Kivik. Där parkerade vi bilen och gick till Vitamölla. Vi tyckte att lite längre borde vi väl fixa så vi satte fötterna i riktning Haväng och satte igång. Vi gick förbi Verkån (tror jag den heter och var då vid Haväng. Det började skymma å så vi vågade inte gå längre. Det finns liksom ingen belysning och ojämt underlag att gå på är väl som gjort för en stukning om man inte ser var man sätter fötterna. Vi var ute i cirka 100minuter och det är vi fullt nöjda med. Tänk att jag som avskytt att gå nu VILL ut varje dag. Underliga äro herrens vägar. Det sista vi gjorde innan vi åkte till Gärsnäs var att gå in på lokal i Simrishamn och inmundiga en delikat portion med raggmunk.

Jag mätte förresten gårdagens promenadsträcka. Det var inte 7 km utan 7,7 km. Visste väl att det måste ha varit mer än dessa 7.

Nu har vi sagt hejdå till våra delägarkompisar som denna gång varit i sitt nya hus, vi har knappt sett dem.

Något jag inte får glömma till nästa gång som vi ska hit är att ta med paltbröd, så vi kan äta det med fläsk och vitsås. Vi skulle kunna ha en klubb för paltbrödets vänner. Förutom mig så är min bror väldigt förtjust i det precis som våra grannar Kjell och Gunnel. Den lilla och Rosa kan starta en fiskälskarklubb istället. Då kan vi ha klubbmöte samtidigt men med olika menyer.

Nu blir det inget skrivet mer från Österlen denna gång, men jag tar nog bussen ner efter att jag är klar med provtagningarna.

Goder afton.

Och helt plötsligt så är det 2012.

Det straffade sig lite att jag var uppe så sent igår, det innebar att jag sov längre än tidigare och när jag väl kom upp så märktes något så konstigt som ösregn. I januari brukar det vara snö och kyla, men inte på Österlen inte.

Det var ju inte det allra trevligaste. Jag vill promenera och det är inte så underbart i regn. Men skam den som inte vågar gå ut i regnet. En keps på huvudet, reflexväst och ett jäkla bra humör är ju allt som behövs. Vi gick en riktigt lång bit idag. Den lilla påstår att det är sju kilometer på den slinga som vi gick. Jag tror det är längre, men i morgon får vi svar för då ska jag åka runt med bilen och mäta.

Nåväl, vi var ute i två timmar och om vi bara gått så borde det vara en mil, det är väl den tid det tar att gå milen i normal fart. Nu är det inte riktigt normalt för oss. Den lilla pressfotografen hittar fotomotiv överallt som måste fotas och själv blir jag kissnödig och måste stanna till för det. Dessutom mötte vi idag bror med hustru som var ute på promenad också, det innebar att vi var artiga och sociala och stannade och pratade med dem en stund. Gissningsvis så varade själva promenaden i 90 minuter och det är jag fullt nöjd med.

Vi hörde häromdagen att några av våra grannar härnere Kjell och Gunnel följer våra bloggar. Vi tycker det är jättekul, men nu börjar jag bli lite nyfiken. Hur många läsare har vi egentligen ? Måste försöka kolla om det går att lägga in ett räkneverk i bloggen som visar varje gång någon är inne i dem.

Tyvärr börjar vår vistelse i Gärsnäs närma sig slutet denna gång. Tiden har gått väldigt fort tycker jag. Ska nog ta bussen ner så fort jag är klar med provtagningarna på vårdcentralen. Det blir ju extra skönt när vädret är så milt som det är nu.

Hörs snart igen!!

Nu skiftar jag om!!

Från gårdagens sista blogg så går jag raskt över till årets första sådan.

Nyårsafton har gått i sin vanliga ordning tycker jag. Halvsent upp och lite stress för att hinna med allt planerat.
Kvällen har spenderats hos bror och svägerska i deras nya hus. Tillsammans med oss var även närmsta grannarna där. Tre familjer med olika maträtter på samma plats. Det är nog ovanligt tror jag.

När aftonen började närma sig sin höjdpunkt, alltså tolvsnåret så kom grannarna till värdfolket in och bjöd in oss för att avsluta kvällen hos dem. Blev en väldigt lyckad kväll dit även ett annat grannpar anslöt sig. Möjligen kan man diskutera varför vi som ändå är ganska förståndiga inte går och lägger oss vid den här tiden. Ja varför skriver jag detta? Jag har väl ingen koll på om övriga sover. Glöm inte Berglund att det är du som fortfarande är i sittande tillstånd, den lilla har nyss uppsökt den möbel som kallas säng för ett tillfälligt vågrätt läge. Hon har ju gått på högskolan det är nog därför hon är så förståndig.

Jag märker att jag har lite problem med stavningen, så därför mina vänner så önskar jag er alla en god fortsättning på det nya året och en god natts sömn.