I går var det väder jävla kapten.

Inget stoppar en envis Berglund. Ska han gå så ska han, men i går var det nästan på gränsen. Det blåste och vräkte ner snö precis som jag skulle ta den dagliga promenaden. Men modig som jag är så satte jag fast Lundell vid öronen och drog iväg. Första biten var det motvind och det gick knappt att titta upp, men det var bara att knega på. Det var min mening att gå långa slingan men de ändrade jag under tiden till den korta som slutade någonstans mittemellan. Alltså varken kort eller långt.

När jag kom hem så väntade vågen på mig. Det var ju så dags. Jag måste väl se om mina promenader gjort någon nytta. Helt okay tycker jag, vill inte gå ner för fort för då brukar det inte hålla i sig. Lite lite var det kanske, speciellt om man jämför mot Biggest loser på tv. Men jag ser det så här! När jag gått ner lika mycket till så är jag nere på tvåsiffrigt och det är väldigt glädjande.

I dag så hade jag en ny promenadkompis med mig. Det blev den lilla istället och Lundell fick klara sig själv. Vi tog en tur runt Tisken men fortsatte vid slussen och gick en liten runda till. Det innebar att vi återigen gick drygt 90 minuter. På något sätt så måste man ju alltid hitta belöningar. Häromdagen va det paltbröd med fläsk. I går var det rotmos med fläsklägg och i dag fick det bli en buffé på thairestaurangen här i huset.

Efter denna så blev det en shoppingtur för att införskaffa lite mera frukt för det är något som går åt i detta hem.

Jag har nu tagit en liten eftermiddgslur, vilket man ska göra i helgerna tycker jag. Under tiden har den lilla tagit bort julen, så nu är det vardag här igen. Ja, vi hade inte så mycket jul. Det var några ljusstakar och så en ljusslinga på balkongen. Den är kvar om jag tänker efter, den åker i morgon när det är dagsljus.

Nu sitter jag bara och väntar på att Pierre ska ringa från Svenska Spel, och gör han inte det så ringer han säkert nästa vecka eller någon annan gång.

Trevlig helg.