En chimär eller verklighet?

Jag vet inte riktigt, men nu har jag haft en stegrande värk i ryggen sedan vi bar bort stockar från de fällda   träden. En värk som hela tiden blivit värre. Jag har inte kunnat sitta, ligga eller gå utan denna djävulska värk. Det kan ju tyckas att om det nu var överansträngning så borde det försvinna efter någon vecka. Men inte, det är över en månad sedan vi började bära.

Jag är normalt väldigt positiv men i värken fanns det då inget positivt i minsann. Ett tag trodde jag att jag drabbats av något annat riktigt allvarligt, men eftersom jag alltid trott att det onda går över av sig själv så är det väl bara att vänta och se. Numera så vet jag egentligen att det inte är så utan man måste uppsöka läkare ibland.

Vet ni vad? För två dagar sedan så upplevde jag att smärtan inte ökade utan hade stannat av och möjligen gått ner något. Känslan var nog rätt för nu har jag en smärta som ändå är uthärdlig. Det gör i alla fall inte fullt lika ont längre. Nu hoppas jag på att det helt ska sluta värka i denna vackra kropp.

Snart dags för årets stora händelse. Konsert med Lundell nu på fredag i Västerås och med Josefin. Det ska bli kul. Det får bli lite IKEA samtidigt.

Jag skulle vilja att vi åker på Jesus Christ superstar i Stockholm också, måste kolla om vi kan få tiden att räcka till bara. Nästa månad måste vi till Karlstad också och gratta Tuvalie på tvåårsdagen. Hon börjar bli stor den lilla flickan och i början av januari beräknas hon att bli moster också. Hannah och Emil ska få barn då så jag kommer att bli gammelmorfar helt plötsligt, eller är det gammelfarfar.  Skit samma, det är ju inte dåligt för en sådan yngling som jag ändå är.

Vi har också ett presentkort för en natt på något bättre hotell eller värdshus också som vi fått via Aftonbladet, nu måste det utnyttjas innan mars månad tror jag det var, så det måste vi ju utnyttja.

Nu slutar jag för denna gång och njuter av att värken för närvarande har tagit permission.

Vi hörs!!