Nu är det dags att bryta ihop.

Tittar ut genom fönstret och ser vad? Jo en väldig massa med snö. Det ser kallt ut och det värsta är att det är det också. Drygt 13 grader just nu och jag som ska till vårdcentralen och ta bort mina stygn. Det blir en dag till med mössa och långkalsonger det.

I helgen har jag varit till Karlstad och varit effektiv. Har hälsat på mitt gamla jobb och besökt båda sönerna med familj. Trevligt att träffa dom tycker jag. Jag har dessutom, tro det eller ej sprungit i affärer och tittat om jag skulle hitta någon julklapp eftersom det snart är dags för den. Jag brukar inte köpa julklappar, tycker det är svårt. Mycket bättre att ge bort pengar eller presentkort så kan mottagaren köpa vad de verkligen vill ha istället för att få en present som är köpt av plikt.

Nåväl, jag tänkte så att om jag såg något som verkligen fick mig att bara explodera av insikten att det här är den rätta presenten så kunde jag ju göra ett undantag. Jag kan berätta för publiken att det gjorde jag inte. Det kommer alltså att bli som vanligt.

När jag åkte hem igår så var det ett helvetiskt väder. Söndagen spenderade jag med Stefan o familj och det är ganska långt till busstationen. Vädret blev sämre och sämre, så jag kom på den ljusa idén att ringa till Leif och fråga om han kunde skjutas mig när det var dags. Han sa okay och vi gjorde upp att han skulle hämta mig 15.30. Bussen skulle gå 16.30. Då hinner jag köpa en tidning och stoppa något i magen också.

Nu blev det så illa att han missförstod mig. Han åkte till fel son, så han ställde kosan till Hammarö och där var ju inte jag. Nåväl, han kom rätt så småningom. Strax efter 16.00 dök han upp i snökaoset. När vi kom till busstationen så var klockan 16.20, så något att äta var ju försent, men jag fick en tidning iallafall.

Så kommer nästa ovädersmiss. Finns ingen buss där. Det visar sig att det är inte bara kaos i Karlstad utan på lite fler ställen också. Bussen lom in en halvtimme sent, men sedan skulle det bytas chaufför och packas en buss också så vi kom inte iväg förrän 17.15. Den förseningen blev sedan ännu längre på vägen till Falun.

Jag är ändå glad att jag åkte buss och inte körde själv eller försökt att samåka med någon i gruppen I love skjutsgruppen som finns på facebook. Där kan man få eller lämna skjuts när man ska någonstans. Jag hade igår inte velat åka med någon som jag inte vet hur duktiga de är i trafiken.

Men nu är jag hemma igen och går snart till vårdcentralen.

Dagens vers.
Jag avskyr det vita, blöta och fluffiga som kommer ner
sanningen för mig är, nu vill jag inte ha något mer
jag tycker inte heller om när det är så väldigt kallt
så att man behöver långkalsonger, vantar och mössa och allt
som gör att man av vädret ändå kan njuta och må bra
det är ju så han Kenth vill att det ska va
sommar och sol, då njuter han allra mest
det är då som livet känns som en riktig fest