En rebell och viking ger inte upp.

Minus -18 grader nu, men jag har hitills vägrat ta fram mina undanstoppade långkalsonger igen. Undrar vem som vinner ? Jag eller kylan ? Intressant fråga. Ni kommer att få svaret på teve i Snillen spekulerar i samband med nobelprisutdelningen. Ryktena går om att det är ett nytt ämne som det ska utdelas pris i. Ja frågan om mina långkalsonger alltså.

Idag frågade den lilla vad jag har gjort idag. Man ska ju vara ärlig så jag sa givetvis sanningen. Inte ett endaste dugg. Men börjar man tänka så har jag gjort massor. Gått upp ur sängen, skjutsat henne till jobbet, ätit frukost, diskat, duschat, löst korsord, skrivit i forum, facebookat och diskuterat med mina kompisar där, läst och besvarat mail, hämtat henne från jobbet, köpt pizza, ätit, druckit vin, kollat teve. Det var väldans vad jag hunnit med idag. Det är tur att man inte har ett jobb som ska skötas.

Idag gratulerar jag dottern som nu är klar med utbildningen till Distriktssköterska. Det var kul och det är hon väl värd. Hurra till Dig Annelie.

Kollat Lets Dance ikväll. Jag är smått imponerad. En gång i tiden var jag väldigt dansant, men jag skulle aldrig ställa upp i ett sådant program. Dels skulle jag inte våga och jag skulle aldrig kunna lära mig alla dessa danser på så kort tid. Min specialitet var allt vanlig foxtrot och det liknar inte riktigt det som dansas i programmet. I nödfall dansade jag vals också, inte bra men ändå. Men en gång så var det en kvinna/tjej som frågade om jag bara kunde dansa åt ett håll.

Nu ska ni få veta en sanning om den dansante. Jag var ju ofta ut på dans när jag bodde i Karlstad. Hamnade på Hotell Fröding en kväll och då var det en danstävling. Blyg har jag aldrig varit, så jag bjöd upp en helt okänd kvinna. Vad hände tror ni? Jo vi vann tävlingen. Priset var en flaska champagne, så den delade vi i restaurangen.

Min första offentliga dans var när jag var väldigt ung. Då var det en flicka som mutade mig med ett äpple om jag dansade med henne. Vad gör man inte för en frukt.

Dagens vers.
Även idag känner jag mig lite trött och sliten
det är nog för att jag inte tillhör den eliten
som får vara på teve och glida fram i vackra steg
men ni vet ju redan svaret, jag är för feg
att prata inför flera hundra okända
det är inget som skrämmer och får mig att vända
jag älskar att visa upp mig på scen
det får mig inte att skaka i mina ben
jag kom ihåg första gången jag stod framför en större publik
det kan jag ärligt erkänna att jag var mig nog inte lik
det kändes som om benen mina skaka
och det började darra i min haka
men det ändrades ganska så fort
sedan kändes det som om jag inget annat gjort