Enkät.

Svara gärna på enkäten på höger sida.

söndag 17 april 2011

Nykter kl 8.00

Det har jag bevis på. Kl 8.00 åkte vi mot Karlstad för Tuvalis dop. Vi kom inte en mil en gång innan farbror blå vinkade in oss på en ficka efter vägen. Nervös? Inte ett dugg. Jag visste ju att jag inte hade tagit en droppe dagen före, så det var lugnt. Kan ju erkänna att jag var väldigt glad för det, annars hade väl samvetet sagt sitt. Är väldigt försiktig när jag vet att jag ska ut och åka dagen efter. Svaret efter blåsning var det jag visste. Negativt och det är ju positivt som en polis sa åt mig en annan gång som jag fick blåsa.

Bara att åka vidare. Då säger den lilla mästerfotografen. Jag glömde ju fota. Den bilden hade jag ju kunde jag ju haft i bloggen. Väldig tur att det var motorväg, annars så hade hon nog velat att jag åkte tillbaka för att blåsa en gång till för fotots skull.

I allafall så var vi på dopet i god tid, så vi tänkte att då kan vi äta innan denna. Tji fick vi. Alla ställen vi var på öppnade kl 12.00 så det fick bli en korv på macken istället.

Fick på en och samma gång träffa båda sönerna med respektive och alla barnbarn. Ja till och med min första fru och Leif var ju där så det var många man träffade utan att åka runt som en vettvilling.

Vi kom i väg hyfsat. Vi hade en tid att passa. I Grängesberg skulle vägen stängas av på kvällen för en montering av en bro vid Spendrups. Nu hann vi dit innan dess, så vi slapp åka småvägar för att ta oss hem.

Vi stannade till i Borlänge för att äta, där gick vi in på en Thailändsk restaurang. Jag säger bara det. Vår grannrestaurang här i Falun är bara amatörer på thaimat om man jämför mot den i Borlänge. Vi tog nog det beslutet att nästa gång vi vill äta thai så får det bli Borlänge igen. Så mycket godare var det att det är värt resan dit. Nackdelen är att vi kan inte ta någon öl till maten, men det går väl att köpa hem och ta en efter maten istället.

1 kommentar:

  1. Alltid lika roligt att ha sina nära och kära samlade, och ett dop är ju lite extra.
    Söt var hon också.
    Christina J

    SvaraRadera