Det kallas för dåliga vanor.

För några veckor sedan så åt jag fisk som jag normalt inte gör. Konstigt nog överlevde jag och behövde inte ens åka till sjukhuset för magpumpning.

Förra veckan offrade jag mig och var på Dressman och köpte kostym. Det gjorde jag tack vare Hannah och Emils bröllop. Farfar måste ju vara stilig på den stora dagen. Men det konstiga är att idag var jag in igen. Jag köpte nu två par långbyxor och det bara för att jag fick reda på vilken storlek jag har efter kostymköpet. Tyvärr var dessa byxor lite längre och måste läggas upp. Eftersom jag inte kan det och den lilla inte gillar det p.g.a att symaskinen inte är så bra så tog jag det radikala greppet att låta en sömmerska fixa till längden. 120:- st kan det vara värt och om man var medlem i Dressman så var det halva priset. Gissa om jag blev det? Ja givetvis, det kostade ju ingenting.

Det tråkiga nu är ju att med två nya byxor och dessutom kom jag precis nu på att jag köpte ett par i höstas också, så blir århundradets stora och vitala fråga.

När ska jag nu ha mina älskade träningsbyxor? Det är ju inte bara att köpa, jag måste väl använda de nya byxorna också.

Nu har jag på några dagar köpt så mycket kläder så det blir ett stort behov av att köpa ett klädskåp att hänga undan tjockare kläder i. Med alla jackor och tröjor i nuvarande garderob så är det väldigt trångt.

Jag var och tvättade den lillas bil idag. Hon är mer petig än vad jag är. Jag tvättade sällan mina bilar och använde silvertejp för reparationer. Av någon anledning tror jag inte hon skulle gilla silvertejp. Hon avskyr i allafall dubbelhäftande tejp.