Ibland är jag händig!

Men inte för ofta. Jag lyckades iallafall boka Turkietresan på nätet och allt stämmer när jag kör fram bekräftelsen. Skickligt på min ära. Den lilla som är expert på att betala räkningar på nätet har redan betalt handpenningen och i dag kom kvittot per e-post, så hon är duktig hon också.

När vi var i Dublin så fotade de flesta en massa och vi ska är det meningen föra samman alla kort. Jag fick ett usb-minne på posten igår och skulle då titta på de andras foto och föra in mina. Där visade sig okunskapen. Jag lyckades efter många om och men titta på en massa kort men inte lyckades jag få in mina inte. Nu har jag pratat med Rolle i Gävle, så får jag inte in dem så skickar jag tillbaka minnet och mitt minneskort så fixar han det.

I helgen så blir det nog Karlstad för att besöka barn och barnbarn. Det blir kul, det blir inte så ofta som jag vill, men det är ju en bit att åka. 50 mil tur och retur. Det är nästan en hel arbetsdag i bilen det. Tuvalie är ju redan över nio månader. Kors vad tiden går. Ett litet tag till så är hon förbi farfar. Jag såg på att Anton redan börjat övningsköra för sitt körkort. Det är nästan så att vi inte hinner med.

När barnbarnen börjar bli vuxna så betyder det ju att vi också blir gamla. Jag vill inte vara gammal. Till sinnet tror jag att jag är väldigt ung och lite barnslig ibland, men jag känner i kroppen att det är bara ljug. Krämporna börjar komma så smått och det är inte roligt. När den lilla går i sin efterlängtade pension så blir jag sjuttio år. Vansinnigt. Det låter nästan gammalt det.

Vi hörs snart igen.