Nu har vi varit i Malung i tre dagar. Jag har skött mig perfekt med dagliga långa promenader och inget onödigt har passerat min mun. Visst har jag varit duktig.
Med mina Ice-bug är det bara att stolpa iväg. Halkan tänker man inte ens på.
På vägen hem från Malung så stannade vi till i Öje med Joel som fyllde år idag. Vi hade grattat honom tidigare men han ville givetvis bli grattad av familjen också. Vi skulle äta där också var det sagt. Lutfisk till en del men jag fick mat istället.
Jag tror att mina kängor eventuellt ger mig en falsk känsla av säkerhet. På vägen till Öje så hade jag vanliga boots på mig. Skulle ju bara gå fem meter. Jag hade glömt att jag inte hade kängorna. På dessa få meter så slog någon undan benen på mig och där låg jag som en gammal sjukling. Det värkte så jag vågade inte röra mig, var säker att jag hade brott över hela kroppen. Fick hjälp upp och det blev väl lite bättre, men nu värker ena axeln något hemskt. Jag körde hem från Öje, men med den här värken så klarar jag inte att vara chaufför till Österlen. Det får bli den lillas jobb, jag kan sitta bredvid och tycka synd om mig själv.
Vi hörs senare, jag orkar inte skriva mer nu.
Som du har skött dig borde detta inte hänt.
SvaraRaderaStackars dig.
Kanske skulle unna dig en liten whisky ikväll, som medicin menar jag:)
Kram Christina J
Aj,AJ, stackars dej. Tigerbalsam var ordet, låt M-G smörja in dej. Du ska se att det strax blir bättre.
SvaraRaderaGod bättring och god fortsättning på julen
önskar vi i Skåne, Inga o Leif
Du kan få lite tycka synd om från mej också! Jag satte en praktvurpa i fjor när jag skulle ta ett elegant svansjönshopp över en isgata från den ena sidan till den andra. Jag hade en papperspåse med niýinköpta ägg i, dom hann det inte ens bli pannkaka av...
SvaraRaderaTur att du inte började blöda med tanke på att du äter Waran.
Kram
Marie