Summan av laster är konstant.

Ja det sägs så iallafall. Det stämmer nog tror jag. Nu när jag inte längre är en snusare så har jag blivit en promenerare.

Jag är faktiskt imponerad av mig själv. Jag har knappt rört mig sedan den lilla slutade på sitt gamla jobb. Där brukade jag möta henne efter vägen så fick hon gå hem och jag tog hem fordonet. Inte underligt att jag blivit kraftig.

Men är man optimist och det är jag ju. Jag har ingen övervikt, jag har underlängd. 20-25 cm längre så hade vikten varit perfekt.

Men iallafall. Jag går och går och det blir längre för var dag. I dag gick jag riktigt långt i halkan. Utan råd från Birgit så hade jag aldrig klarat det. Det var bara is där jag promenerade i dag. Men med Lundell i öronen och kängorna som Birgit rekommenderade så var det bara att vandra på.

Nu i helgen har vi besök från Malung. Sigge är här med sina gamla utslitna föräldrar, vi ska snart ge oss iväg till Dössberget och äta julbord. Vi får se vem som äter mest sill. Blir det Sigge eller blir det jag. Jag ska iallafall inte äta lutfisk. Lite tveksam hur jag ska ställa mig till dryck. Jag tycker egentligen att man ska dricka julmust till julmaten, men funderar på om det får bli vatten istället.

Har åter visat min envishet. Martin hade med sig vin att bjuda på, men den stenhårde Berglund tackade nej. Ingen alkohol före nyår. Egentligen dumt, för nu är det ju glöggens underbara tid.

Och Inga. Det blir säkerligen ingen potatis till julbordet. Kanske någon brödbit om det ser väldigt gott ut.

Smaklig måltid önskar jag mig själv och alla andra.

Trevlig helg och nu väntar vi på att Pierre ska ringa ikväll.