Nomader eller bofasta?

Ibland vet jag inte riktigt säkert.

Veckan som gått har i mångt och mycket gått i shoppingens tecken. Inte den lillas utan det är jag som låter pengarna försvinna.

I slutet av veckan har det öppnat en mängd nya butiker vid Ikeas nya handelsområde i Borlänge. Tyvärr innebär det väl att våra shoppingutflykter till Gävle, Västerås och Karlstad kommer att upphöra. Ikea ska inte finnas i närheten,det är ju ingen avkopplingsresa att ta sig 18 km till Borlänge.

Ikea själva öppnar om en dryg månad, så det var inte där plastkortet användes. Nej det var roligare än så. Clas Olsson har öppnat en butik och Jula har flyttat sin nuvarande affär till det nya området. Det brukar innebära att det är en massa erbjudande som ska utnyttjas, och så var det.

Jag tänkte, för ibland gör jag det att nu är det långa köer in och då struntar jag att utnyttja de erbjudande som finns, men när jag kom fram så var det nästan fullt på parkeringen men inga köer in i någon butik. Så bra, då kan jag ju kolla det som intresserade mig, för annonser hade vi ju läst och gjort en köpelista efter.

Utflykten började på Jula där det snabbt hamnade ett verktygsskåp, en mindre kompressor samt en elkabel på rulle. Det var vad jag hade noterat där, men det hamnade allt mer i kundvagnen. En vinterjacka bland annat. Men nu visade sig verkligheten. En enorm kö fram till kassorna. det tog nog närmare en timme att ta sig genom kassorna, det kändes iallafall så. Men hade jag plockat ihop en massa oumbärliga saker så skulle det investeras också.

Hur gör jag nu med Clas Olsson? Det fanns några saker noterade där också. En ny skruvdragare behövs ju alltid. Vi har ju bara två tidigare, och så fanns det ett skaft med snabbkoppling som passade till kratta, räfsa, sopborste och ogräsjärn och eftersom de skulle rymmas i bilen så var det väl lika bra att köpa det också.Man kan ju aldrig veta. Jag kan ju bli trädgårdsmästare någon gång.

Nu hade jag planerat att det jag handlat skulle stå i hallen till nästa gång vi skulle till Sörsjön för det fanns det ju plats och det var ju bara frågan om några veckor, innan vi skulle upp.

Denna helg skulle vi ta det lugnt och bara slappa här hemma var det tänkt, men av oss tyckte att det skulle inte stå en massa saker i hallen i flera veckor så det blev lite omkastade idéer. Vi tar en dagstur upp till fjälltrakterna för att lämna från oss det inköpta. Så får det bli och nu är allt där uppe och verktygsskåpet som skulle monteras är nu hopsatt också, men det var lite besvärligt att få bort transportskruvar, men nu är det gjort.

På vägen upp stannade vi till i Älvdalen och köpte lite plocksallad för att ha något att fylla magarna med, Ja lite är väl att överdriva. Det blev över ett kilo och tyvärr så hamnade största delen i min förpackning. Men det kunde väl behövas för på söndagen skulle vi ju ha vår fastedag och då äter vi ju så mycket mindre.

Hemvägen kostade vi på oss en extratur på sex mil, för vi åkte över Malung och Öje hem. 46 mil blev dagstrippen men då hade vi hälsat på nästan hela dalasläkten. Start i Malung hos Martin; Anna och Sigge  vilket följdes av Öje och Annelie, Joel och Nathalie. Och när vi ändå var där så fick det bli en snabbis hos Lillis som hade besök av Christina.

Säg inte att vi inte är flitiga, men nu började det dra ihop sig. Vi skulle hinna till Mora för att handla lite mat också. Är ni nyfikna på hur det gick så kan jag upplysa den käre publiken att vi hann innan det stängdes. Det blev en sen middag, nästan som på finare ställen tror jag. Vi dinerade som det heter vid 21.30 snåret och det är sent det.

Nu får det bli kväller och väntan på Moraeus. Konstig karl detta. Han bor utanför Mora i Orsa, hans namn börjar med Mora och så håller han på Leksand i ishockey.

Ta det lugnt därute och glöm inte att nästa månad är det nog dags för vinterdäcken.