Det är visst nytt år igen!

Nu är det mycket att hålla i huvudet. När jag arbetade så tog det några veckor varje januari innan jag skrev rätt datum, undrar om det går lättare nu? Visserligen är jag nog aningen gaggigare nu men å andra sidan så är det väl inte så mycket att hålla reda på så det kommer nog att gå bra.

Jag tycker att det är lite tråkigare nu, åldern begränsar mig en del, ja inte åldern i sig men kroppen spjärnar emot lite mer numera och tänker man på ( vilket man inte ska göra ) genomsnittsåldern i Sverige så är det inte så många år kvar på att göra allt man vill. 

Det är väl nu man ska passa på att resa när man ändå orkar, vem vet när lust och ork för detta försvinner för gott. Jag skulle vilja åka till Västindien igen, måste väl försöka övertala den mindre personen att vi ska göra det. Hon tycker inte om att sitta i ett flyg alltför lång tid, men ibland får man offra sig.

För övrigt tycker jag att Sverige har blivit ett väldigt kallt land och då pratar jag inte om väder och klimat utan hur vi är mer själviska och struntar i de som har det svårt på riktigt. Det är inte synd om de flesta svenskarna. Vi lever ett rikt land som inte är eller varit i krig på väldigt länge, de flesta av oss har ganska god ekonomi, vi kan äta oss mätta varje dag, vi har en billig och bra sjukvård och en massa andra plusvärden.

När jag var ung för längesedan så tänkte vi på andra, De flesta av oss var artiga och behandlade andra och framför äldre med respekt och det är inget som jag upplever idag. Med detta menar jag inte att jag blir respektlöst behandlad och om jag så skulle bli så klarar jag mig väl ändå.

Jag imponeras stort av alla dessa som strider för flyktingar och andra utan att bry sig om att man blir hatad av vissa grupper. Tack vare dessa personer så tycker jag ändå att det finns visst hopp inför framtiden. En av dem är Malena Ernman som har blivit en hjälte för mig., men det finns många fler där ute i verkligheten.

Vi hörs igen. Nu blir det återvinningen som gäller.