Nu har jag lärt mig livets stora gåta!!

Älska, glömma och förlåta. Så vackert, men sanningen är att jag skrev det bara för att det rimmade. Mig kan man inte alltid lita på.

Två korta promenader idag. Först var jag och hämtade ut läkemedel på apoteket och sedan var jag och hämtade den lilla hovfotografens tekniska maskin, här benämnd kamera. Tydligen ska den vara klar nu, men fan tro´t sa Relling. Batteriet var fulladdat när vi lämnade in den och nu var det ingen ström så inte vet jag om det fungerar. Jag kunde iallfall inte prova.

Passade på att handla lite tillbehör till den mat jag lagade ikväll. Något Thailändskt var det, gott var det och dessutom starkt.

Men jag tror att jag kommit på varför jag är så väldigt trött hela tiden. Det är ju det jag går och väntar på. Mitt hjärta fladdrar ju och ska konverteras för att slå i rätt takt. Det börjar bli jobbigt nu, jag vet ju att jag blir alldeles som ny efter min stöt, så nu vill jag ha den gjord.

I morgon är det min näst sista provtagning inför konverteringen. Är värdena bra då så ska jag iväg nästa onsdag för den sista och sedan ska konverteringen ske nästa fredag. Jag hoppas verkligen att den lilla kan skjutsa mig till lasarettet. Gå hem går bra för det är mest nedförsbacke och med andra ort tvärtemot på vägen dit. Ja jag hoppas ju så klart att värdena är bra vid båda provtagningarna.

Även fast jag förmodligen kommer att känna mig mycket yngre efter operationen så vet jag ju att så inte är fallet. Åren bara rusar iväg. Lite tragiskt är det allt. När vi skulle kunna lägga tid på sådant vi vill så finns inte orken istället.

Men nu är det slut på gnället för denna gång. Nu blir det snart Mot alla odds på TV1.

Vi hörs av igen.

Vem behöver aptit!

Jag har ont i magen men vet inte varför. Träningsvärk efter vomeringen kanske eller är jag hungrig. Jag dricker en massa vatten istället för att äta. Sedan så sover jag mycket för att jag är så trött. Vad händer då? Jo jag får ont i ryggen. Det är bara skit med svenska folket, åtminstone med mig. Men tro mig. Det kommer att bli bättre.

Efter en lång och jobbig innehelg så blev det en promenad idag. Jag insåg ganska snart att det var mycket kondition som bara hade försvunnit över helgen. Det var riktigt jobbigt att gå en runda. Jag bestämde snabbt att det fick bli den korta sträckan. Den brukar ta cirka 60 minuter men idag tog den närmare 75 minuter. Stor skillnad blev det.

På vägen hem gick jag in på Ica med mina klirrande kängor. Jag lät nog som Clint Eastwood när jag botaniserade bland varorna. Enligt tips så köpte jag Verums Hälsofil för att se om magen blir bättre. Eftersom ditt tips på kängor var bra Birgit så tror jag nog på filen också.

Tänk att förutom politiker så har jag nu lärt mig att inte lita på plåtslagare. Vi har varit i kontakt med tre stycken på Österlen varav två har varit och tittat på jobbet och sagt ja till att fixa taket runt skorstenen. Den första skulle komma förra påsken och den andra direkt efter sommaren. Tror ni att jag har sett dem sedan dess? Svaret är nej. Jag har ringt ett antal gånger, men inte hjälper det. Ska det vara så svårt att säga nej om man inte vill göra arbetet? Det skulle jag då gjort.

Kjell och Gunnel. Om ni läser detta, kan ni plocka fram namnet på er plåtslagare, så kan jag ringa honom. Det är ju löjligt att vänta ett år på en hantverkare som inte kommer.

Vi hörs snart igen.
Pigga och raska som i fornstora dagar.

Det finns just nu bara två val!!

Endera är jag fortfarande sjuk, så fort jag lägger mig ner så somnar jag. Äter nästan ingenting och har inte varit utomhus på hela helgen.

Det kan också vara så att jag är lat. Vem vet vilket som är mest troligt. Jag förstår ju att jag kommer att gå upp i vikt när jag börjar äta normalt igen, men är jag är lite försiktig med istoppandet denna vecka så kanske jag kommer under 100 kilo, det var länge sedan tror jag och då blir jag stolt över mig själv.

Jag säger som de säger i Biggest Looser. Det är ju för j-t att man låter det gå så långt. Jag kommer ihåg första gången jag slog över 100 kilo. Jag klev upp på en varuvåg på Kanarieöarna och fick nästan en chock, men det tog jag ändå snabbt bort. Allra bäst mår jag nog omkring 85 kilo, men jag är realist! 95 kilo är helt godkänt för mig. När jag var med i Viktväktarna i tidernas begynnelse så påstod de att jag skulle ner till 75 kilo, jag vägrade det då och fortsätter göra det. Ni har väl hört om han som är så envis.

6 kilo drygt nu, det är ju mer än hälften av vad jag skulle gå ner, så jag är nöjd. Bara 5 kilo kvar, det är ju ingenting tror jag.

Jag läste något ganska kul i tidningen idag. Reinfeldt skulle hålla ett möte i helgen men blev magsjuk, så det blev inställt. Då var det någon läsare som reagerade direkt. Finns det inga toaletter där de skulle ha sina möten. Det var ju inget riktigt allvarlig, han hade ju bara diarré. Regeringen tycker ju att svårt sjuka personer ska jobba. En svår cancer är ingen ursäkt för att vara hemma och få betalt. Det är skillnad på rännskita, eller det kanske var skillnad på person.

Tyvärr vann pressen kampen om vem som ska vara partiordförande i Socialdemokraterna. Jag tycker att det är hemskt men är ändå glad att det troligen blev en som inte är politiker utan arbetare. Lycka till Stefan, du lär väl behöva det innan knivhuggen kommer igen.

Oj, oj vad jag tappat i vikt.

Det beror väl på att jag varit magsjuk. Ingen diarre men spyor och ont i magen. Det var ju veckovägning idag och den är avklarad nu. Jag har denna vecka tappat 2,2 kg och ligger nu nästan på gränsen till tvåsiffrigt. Drygt 6 kilo har jag tappat och det har gått undan de sista veckorna. Fem kilo till ska jag gå ner enligt planerna och det är mindre än vad som är försvunnet nu.

Nu vet jag inte om det håller sig när det gått så fort, jag kanske får ett bakslag senare.

Nu är det inplanerat provtagning den första och den åttonde och sedan konvertering den 10 februari om allt är bra.

Jag bara sover så nu blir det ingen mer skrivning i bloggen idag. Förstår inte varför jag är så trött.

Vi hörs igen.

Det är kanske fusk?

Att spy sig smal istället för att promenera, men det var vad jag gjorde igår. Gick och lade mig med mag och huvudvärk och vaknade med illamående. Låg där och ulkade för mig själv, men det var nog säkrast att hämta en hink. Helt utslagen och orkade ingenting. Vid två så började det med besked, hann inte ställa från mig hinken förrän det var dags att ta upp de igen.

Jag var inte till någon nytta alls, för ni vet väl att inget är så sjukt som en sjuk karl. Den lilla fick ta tvättstugan när hon kom hem och det inkluderade mangling och strykning också. Jag höll mig i sängen nästan hela dagen. huvudvärken ville inte släppa trots Alvedon. Inte blev det mycket istoppat heller. En liten tallrik fil, två smörgåsar till frukost och en skorpa med te till middag.

Mår inte så bra just nu heller, ingen aptit alls, men det blir snart en promenad i nästan nollgradig temperatur. Måste ju köpa en lottokupong.

Gårdagen medförde iallafall en trevlighet. Jag fick en kallelse för konvertering. Om inget oförutsett händer så blir den av 10/2. Hoppas, hoppas.

Då kommer det nog att bli Gärsnäs. Min kompis Staffan ringde nyss. Både han och Tobbe villa komma ner dit, men ingen av dem kunde just nu. Så är det att vara pensionär. Men det innebär väl att jag kan åka ner två gånger istället.

Det börjar dra ihop sig. På sportlovet åker vi nog till Sörsjön. I påsk blir det Gärsnäs och i slutet av maj så far vi till sol och värme i Turkiet. Sedan är det väl bara en dryg månad kvar till den lilla har sommarsemester, och mitt i alltihop så har hon bara två år kvar att arbeta.

Vi hörs igen.

Jag fattar ingenting!!

Idag är det 25 januari. Hade jag arbetat så skulle jag ha fått lön idag. Det är synd om oss pensionärer. Nej, det är det inte, för jag har redan fått pension.

Men detta blev en utvikning. Vad jag menar att det är inte så långt kvar av vintern och nu börjar det bli flera minusgrader. Det har blivit lite svårt att veta hur man ska klä sig på promenaderna Nu är det inte riktigt kallt någon gång, men det ligger på 6-7 minus när jag är ute. Det betyder långkalsonger och mössa. Det om något är ett bevis på att jag blivit gammal. Ja, eller förståndig om man vill vara lite positiv. Långkalsonger har jag nog inte haft mer än några gånger de senaste 30 åren och mössa har jag haft lika sällan.

Idag var jag på provtagning igen. En gång till så har jag kommit upp på högkostnadsskyddet. Då borde jag springa på vårdcentralen varje vecka för att få valuta för mina skattepengar. Värdena var godkända, dock så låg de på övre gränsen av acceptabelt. De är väldigt duktiga på att ta prover. Det känns inte alls. Idag tyckte jag att jag skulle uppmuntra sköterskan så jag sa att vad duktiga ni är, det känns ju inte när ni sticker. Hon skrattade och sa: Men den här gången var jag nog inte så duktig för det kommer inget blod. Lite genant, men det var bara att sticka igen så fungerade det.

Hoppas att jag snart får konvertera mitt hjärta. Det är lite jobbigt att vara tvungen att springa på vårdcentralen varje vecka. Inte för att det gör ont men det är ändå ett pass. Måste ju vara hemma för dessa prover.


Tvättstugan i morgon och vägning på lördag. Mycket nu!!

Hörs igen!!!

Hos mig är inte bara blodet rött.

Nej, jag röstar rött också. Men nu är jag besviken över hur man har behandlat Håkan Juholt. Det är klart att man inte kan ha en smålänning som partiledare, och inte någon skåning eller norrlänning heller. Kvinnor eller invandrare ska vi också spola. Nej vad vi ska ha och behöver är givetvis en svensk, vit och man i rätt ålder som bor i eller pratar Stockholmska. Då kanske alla knivsticken i ryggen upphör på partikamrater.

Men nu är det så här mina kära vänner att vi är många som vill ha något annat än normerna på en lämplig man i ledningen för vårt parti. Jag tyckte att Håkan Juholt aldrig fick chansen och det gör mig besviken.

Vem ska jag nu rösta på i fortsättningen? Som det känns just nu så är det Vänsterpartiet eller Fi att välja mellan. Inget av dessa är väl något bra parti om man vill förändra vårt kalla klimat bland människorna. De kommer nog tyvärr att vara partier som finns i marginalen.

Nu får Jämtin jobba bra om jag ska tro på dem igen. Varför inte hon själv som partiledare, henne har jag iallafall ett förtroende för. Nej, det sprack ju. Hon är kvinna och det gick inte. Ja det visar sig, det är drygt två år kvar till valet.

Nu slutar vi med politik för denna gång.

Jag tog en lång skön promenad idag igen. Laddade upp Lundell och så drog vi iväg på vår promenad. Tisken runt med en liten avstickare så det blev lite drygt en timma. Hade gärna gått lite längre, perfekt väder men solen bländade lite så jag fick gå och titta på backen en bit av min promenad. På onsdag är det ny provtagning och då hoppas jag att proverna är fortsatt bra, för nu vill jag ha min konvertering.

Jag hade ju glömt detta med gröna grönsaker. De skulle jag ju undvika under Waranintaget. Tydligen var det annat jag skulle undvika också. Tack för tipset Marie. Ska nog läsa igenom häftet. Men jag är ju man och vi läser aldrig en bruksanvisning innan användning. Det är först när något inte fungerar som vi brukar göra det.

Kan nog vara därför den lilla oftast lyckas med tekniska saker. Hon läser nämligen bruksanvisningar innan hon försöker montera ihop eller att få igång något. Förlåt en enkel fråga. Är det inte lite fusk att läsa först? Var ligger då spänningen?

Idag blir det en sen middag. Vi har dåligt med mat hemma så vi måste handla i kväll innan det går att göra en komplett måltid. Vi har t.ex dåligt med grönsaker. Nu är det så illa att den lilla jobbar sent (när gör hon inte det?) så vi kan inte handla tidigare än 18.00. Det är klart att jag kan hoppa över dessa men hon vill så gärna ha sådant när hon äter. Men det får inte bli några gröna grönsaker bara. Det blir iallafall Bulgur (gott) och en köttbit (också gott) med några fräscha grönsaker.

Vi höres senare.