I det här landet är vi alla jämlika.

Fast om man tänker efter så är en del mer jämlika än andra. Riksdagsledamöter stiftar lagar som de ibland inte ens begriper. Det är konstigt, för om du eller jag skulle göra fel så kan vi aldrig skylla på det utan det är var innevånares skyldighet att veta vad som gäller.

Vissa arbeten blir man tillsatt på. T.ex landshövding, generaldirektör och polismästare med flera. Nu såg jag att polismästaren i Stockholms län inte får förnyat förtroende. Hon har tydligen gjort ett bra jobb, men våra folkvalda har bestämt att ingen får sitta mer än tre treårsperioder och det har hon gjort nu.

Tänk om detta kunde gälla våra politiker också. Hallå där herr minister, du har suttit i två perioder nu. Varsågod och gå ut på marknaden och sök dig ett jobb omgående. Hittar du inget så är det Fas 3 som gäller. Då får du jobba gratis någonstans. Det viktigaste är att du har något att göra.

Nu har jag läst flera reportage de senaste dagarna. Folk har duperat ansvariga att betala ut assistansbidrag i mångmiljonklassen till anhöriga som har varit vårdare på pappret. Ja just på pappret, för det har i många fall gällt helt friska personer.

Jag ska nog försöka få försäkringskassan att anställa den lilla som min personliga assistent. Då behöver hon inte tänka på jobbet och Pim och allt vad det är längre. Dessutom är det bättre betalt att vara personlig assistent och eftersom jag också är förhållandevis frisk, så blir det inte så jobbigt heller.

Idag har jag varit ute och kollat efter present till Tuvalie. Säger bara det. Detta blir inte enkelt. Jag har glömt bort vad jag lekte med och vilken typ av kläder jag hade som ettåring. Jag minns att jag när jag var lite äldre hade basker, stickade strumpor med livstycke och undertröja som kliade. Golfbyxor minns jag också, men det kanske var senare. Stackars mig. Tur att jag var söt iallafall, för kläderna var hemska. Det unnar jag inte någon av mina barnbarn.