Nu är denna utsökt stiliga kropp nere på en viktmassa som är tvåsiffrig. Jag trodde ju att det skulle bli ett bakslag efter förra veckans vikt nedgång.Men icke. Här fortsätter det. Minus 1,2 kilo denna vecka, vilket innebär att jag gått ner 7,4 kilo och bara 4 kilo kvar till mitt mål. Nu börjar jag tro på det. Det är ju nästan 4 månader kvar innan vi åker så det kommer nog att gå bra. I början var det lite trögt men sista veckorna har viktminskningen gått fort. Lite spännande är det. Stod nyss vid diskbänken och innan jag hann reagera så hade jag tappat byxorna. De bara försvann. Måste kanske ha hängslen för säkerhets skull.
Vad som är lite tråkigt är att jag har ont i magen och inte orkar speciellt mycket. Värken är ungefär som att jag är enormt hungrig, men jag har ingen aptit så det är svårt att bli av med den. Vet inte om alla medicinerjag stoppar i mig ger värken. Det finns ju biverkningar i all sådan och jag har inte kollat. Måste ju ha alla desssa. I går gick jag och la mig mitt i På spåret. Jag orkade bara inte vara uppe längre.Jag är, som ni förstår väldigt social när den lilla väl är hemma. Just nu känner jag mig förhållandevis bra, åtminstone inte ont någonstans.
Egentligen skriver jag denna blogg lite för tidigt. Lottodragningen har inte varit ännu, så jag vet inte om jag blir miljonär ikväll igen. Men i så fall lägger jag ut en kort blogg i afton. Den lilla vann iallafall på kombilotteriet i går. Tyvärr vet jag inte vad. Det kom aldrig fram mer än att det var en 200 kronors vinst.
Du kanske måste ha som Gunnar Sträng, både bälte och hängslen för att inte tappa byxorna. Jätteduktigt av dig att gått ner så mycket. Men magen, äter du Verum? Och försök att småäta, små smörgåsar, inte så mycket frukt (syra), kanske du har en släng av magkatarr, Öl sägs vara bra mot det - låter konstigt men en bekant blev rekommenderad det av läkaren. 200 kr är inte att förakta, jag väntar på storvinsten på Postkodlotteriet som aldrig kommer. Ha en bra kväll ni båda - Kram från mig och Hans - Birgit
SvaraRaderaSynd att Mai-Gun inte hade kameran framme när du tappade byxorna, det hade varit en bild för bloggen det:-)!
SvaraRaderaBirgit är en klok kvinna. Följ hennes hälsoråd, precis mina tankar och åsikter!
När min kära pappa hade hängslen och ville ha hjälp med att knäppa dom där bak, så fäste jag dom ofta i kalsongerna. Inte jättepopulärt precis. Det funkade bara i början, sedan genomskådades den skyldige. Brottet är för övrigt preskriberat och berodde på ungdomligt skämtlynne och oförstånd :-)!
Hoppas konverteringen gör dig fit for fight igen.
Kram och trevlig helg
Marie
Allt blir nog bättre, bara du får göra din konventering.
SvaraRaderaKram, Christina J