Det är synd om människorna.

Så skrev Strindberg för väldigt länge sedan. Undrar om det var mig han hade i åtanke? Nu har jag så ont i hälen av skavsåret så jag har problem med att gå. Orkar absolut inte gå till grillkiosken.

Hoppas innerligt att det är bättre i morgon för då ska jag hälsa på vår vän Håkan i Smedstorp. Jag hade räknat med att ta tåget dit och så gå hem, det är väl inte mer än 4-5 km. Det är ju bara att glömma. Förstår inte hur jag ska kunna gå från järnvägen och till honom en gång. Men nu har vi gjort upp att träffas så på något sätt får det väl gå.

Sedan på söndag ska jag packa och städa och på måndag ska jag till Tyskland. Blir inte så kul med något om jag har så här ont. Tänker jag efter så är städning ytterst sällan kul.

Jag köpte ett speciellt skavsårsplåster igår. För en gångs skull och det är inte vanligt så läste jag instruktionen innan jag skulle sätta på det. Allt lät så bra. Dämpande. läkande, smärtstillande och jag vet inte vad. Och så det sista. Får inte användas av diabetiker utan att konsultera en läkare först. Enkelt blev det minsann. Min läkare i Falun och jag här på Österlen. Eftersom jag har datorn med så kunde jag plocka fram min vårdcentral och ringde dem för rådgivning.

I Dalarna har vi ett ganska bra system när det gäller läkare och sköterskor. Man ringer upp, slår en siffra för vad man har för ärende, matar in telefonnummer och så kommer en röst in och säger: Vi ringer upp telefon nummer .... klockan då. Och så gör de det. Slipper sitta i köer långa tider. Ringde gjorde en sköterska, men efter jag sagt vad jag ville så var hon tvungen att konsultera min läkare. Efter 10 minuter så ringde hon igen och gav mig klartecken för det fantastiska plåstret.

Håll nu tummarna för mig att plåstret gör så mycket nytta över natten så att jag kan ta mig till Smedstorp utan att behöva gå barfota. Jag tror inte det är tillräckligt varmt för detta ännu.

Två dagar till innan jag packar ner datorn, så det kommer säkert någon mer blogg.

Hej så länge.