Hemma igen, lagom till vasaloppet.

Men tro inte att jag ska åka, men jag ligger i soffan och tittar på andra hurtbullar.

Det blev en lite jäktig avslutning i Skåne. På söndagen städade jag och plockade ihop så mycket som gick för att ha det gjort.

På måndagen så gick Tysklandsbussen klockan åtta. Många tycker att det är en jobbig resa, men jag ser det mer som en utflykt. Några bredda smörgåsar i väskan och vatten så klarar man sig långt. Kaffe köper man av chauffören vid pauserna. Som vanligt, och när inte hon som tycker att det räcker nu, är med så blir det rätt mycket handlat. Jag hade gjort en lista men det slank ner lite till i korgen. Pitu, Xantee och fyra BiB med vin. Det är ju så lätt när man har en stor kundvagn. Inte tänker man framåt inte.

Vid 20.40 var vi åter i Gärsnäs och då började problemen. Hur ska jag få hem det inköpta. Jag har som de flesta två armar men hade handlat som om jag hade fyra sådana. Men som vuxna människor så vet ni ju att ytterst få har fler än två. Jag hade en full dramatenväska, en tung bag fullpackad, en låda med gin och en speciell väska med inbyggda fack. Det insåg jag snabbt att detta skulle inte vara det lättaste att frakta från stationen. Det är bara några 100 meter men ändå väldigt långt.

Dessutom kom det ner blött från himlen. Inget kul alls. Jag skickar ett sms till vår normalt hjälpsamma granne Roland och ber om hjälp. Tyvärr så såg han inte meddelandet förrän nästa dag och då behövde jag ingen hjälp längre. Men en bra karl reder sig själv. Jag bär mina väskor etappvis. Iväg med två väskor en bit, tillbaka och hämtar de andra som jag går ytterligare lite längre med och så tillbaka osv. Jag kom iallafall hem med allt.

Eftersom jag ska iväg väldigt tidigt nästa dag, bussen går vid sex på morgonen, så gäller det att packa och göra klart så mycket som möjligt. Då kommer jag på den briljanta idéen att göra klar övervåningen helt och hållet för att glömma den på morgonen. Stänger av värmen, plockar ur sängen och bäddar igen. Nu behöver jag inte tänka på den mera.

I säng ganska tidigt och kommer på att det var ingen lysande idé att ligga därnere i soffan. Den var lite för kort så jag sover väldigt dåligt, får kramp i benen och ont i ryggen. För att hinna med det sista på morgonen så ringer klockan 3.30. Jag kan säga att det var för tidigt. En timma fick jag sedan sitta och vänta på min promenad till busstationen.

Hemma sent igen i Falun. Blev hämtad av Martin vid ankomsten och kunde både äta och dricka kaffe på kvällen. Kaffet var verkligen behövligt.

Jag hade fått ett brev från sjukhuset när jag var borta. Bara en upplysning. Det var en kallelse till ultraljud. Jag är inte gravid utan det är hjärtat som ska undersökas i april.

Tack för idag.
Vi hörs igen.