Jag brukar inte svära!

Det finns andra i familjen som är mycket bättre på det än vad jag är. Jag säger inte vem utan lämnar det fritt för en gissning.

Men nu helvetes, jävla skit gör jag det ändå. Varför undrar då vän av ordning. Jo så här är det.

Nästa vecka var det planerat att jag skulle konverteras, och efter detta så hade jag tänkt åka till Österlen någon vecka, och fortsätta mina långpromenader där.

Nu har allt skitit sig. Jag var på provtagning idag inför konverteringen och inget stämde. På pappret stod det att jag skulle vara fastande vilket inte alls stämde. Bara det är ett skit. Nu under min långa promenad, så ringer de från hjärtmottagningen. Mina värden var inte alls bra, så hon undrade om jag glömt att ta mina tabletter någon dag. Inte har jag det inte och ändå så var värdena så låga att konvertering inte kunde göras. Nu får jag vänta flera veckor minst innan det kan göras. Inte ett dugg kul tycker jag om ni frågar mig.

Detta bakslag fodrar egentligen någon tröst. Paltbröd med fläsk och vitsås kanske? Det ska jag fixa i morgon för något måste jag få unna mig efter detta bakslag.

Något som mitt i eländet var lite trevligt är att vid provtagningen i morse så frågade kvinnan på labbet om jag gått ner i vikt. Det är ju kul att någon ser det.

Ja, ja. Det är väl ingen idé att gnälla mer nu.
Ska snart åka och köpa en del frukt och mina promenader fortsätter. Om två dagar är det vägning igen och jag hoppas att jag får tröst genom det resultatet istället.

Hörs snart igen.