Och tårarna bara rinner!

För vi var ju tvungna att lämna Österlen för denna gång. Nej, det är inte sant, men tråkigt är det att åka till arbete för en del och läkarbesök för en annan.

Det gick bra med hemtransporten. Den lilla dammsög i går och torkade golv idag. Vad gjorde jag då? Försökte mest hålla mig ur vägen så jag inte blev dammsugen jag också. Väldigt vad jag ljuger just nu. Det gjorde jag inte, men jag packade så mycket som möjligt så det skulle kunna bli en snabb avfärd.

Klockan sex ringde klockan för uppgång och städning. Allt gick perfekt och 8.30 var vi iväg. Har aldrig hänt tidigare att vi åkt så tidigt. Eftersom det var en hastighetstävling efter vägen så gick det väldigt bra hem. Vi gjorde ändå stopp för kissning, lunch och tankning och ändå var vi hemma ungefär 17.15. Jag vill inte berätta vem som körde som en biltjuv som är jagad av 62 polisbilar, men fort gick det. Vi stannade och åt lunch efter halva vägen och där byttes också chaufför.

Hade fått post från hjärtmottagningen som låg här hemma. Tydligen ska jag träffa hjärtläkaren den 17/1. Hoppas att det är för konverteringen. Om det är så väl, tror jag att jag ska fira det genom att åka ner till Gärsnäs med bussen och vara där någon vecka.

Nu blir det gamla invanda vägar att promenera på ett tag framåt. På ett sätt är de bättre för det är lite krokigt där man går. På Österlen är det väldiga rakor periodvis och det blir lite enformigt. Men huvudsaken är att jag fortsätter att promenera.

Hörs igen.