Att resa är ett äventyr.

I måndags var jag till Tyskland för andra gången på en vecka. Inte för att jag behövde utan mer för att hålla min bror sällskap. Jag  kan ju ta det som en ursäkt för att äta smörrebröd.

Och det gjorde vi så klart. En trepack var så blir vi nöjda och belåtna, men vad händer bara så där? Locket på min åker upp och där ligger ett kulinariskt mästerverk på golvet. Inte kan man börja svära heller för det gör jag så sällan. Det är väl bara att bita ihop och nöja sig med två stycken.

Nu var det ägg, majonäs och sill på den tappade smörgåsen. Detta kan bli halt och någon stackare kan halka och skada sig, alltså bäst att säga till i kassan så någon kan torka upp.

Vad tror ni händer då? Jo när jag säger vad som hänt så får jag en ny trepack vilket innebär att jag åt fem smörrebröd till priset av tre. Mycket bra.

Men den stupade smörgåsen låg där till vi klev av. Mitt samvete kunde vara rent jag hade ju ändå sagt till

När vi ändå var på Border-Shopen så handlade jag givetvis, dock inte mycket sprit. Lite mer Whisky till vårens provning och sedan var det mest vin och öl. Denna gång fick man handla 52 kg mot normalt 40 kg. Nu blev det inte så men jag hade mer i vikt denna gång men mycket billigare. Hemskt mycket extrapriser som gällde och som vanligt mycket provsmakningar.

Marie. Det blev ingen Renault noir. Jag har redan cognac hemma och dricker inte sådant. Har bara för att bjuda.

Nästa dag ska jag ju åka hem och det ställer mig i grubblerier. Vädret ska tydligen bli för hemskt. Tänk om jag inte hinner med sex-bussen, kanske ska jag ta den som går 4.50? Men det är ju väldigt tidigt och finns det något öppet i Lund när jag kommer. Jag får kanske stå där i ett skitväder i över en timma och vänta. Jag har svårt att bestämma mig men kommer fram till att sex-bussen ger mig 35 minuter tillgodo och så mycket kan det väl inte försenas. Eller kan det?

På tisdag morgon så håller jag på att diska när den tidigare bussen åker förbi. Enligt tidtabell så då kan jag bli lugn. Men det var nog lite för tidigt.

När jag står och väntar vid hållplatsen så går minut efter minut över avgångstiden. När den kommer så är den redan dryg sju minuter försenad och det redan på 12 km. Fortsätter det  på samma sätt så kommer jag att missa min buss. Min biljett går inte att boka om så det blir att köpa en tågbiljett som lär vara ganska dyr eftersom jag då bara ska hem. Nu ska vi inte ge upp i förväg. Men det är halt, bussen sladdar i kurvorna och alla kör väldigt sakta. Men när vi kommer till Sjöbo kan jag andas ut, helt plötsligt är vi mindre försenade och då kommer det att fungera med min nästa buss. Trodde jag alltså. Ett par mil så var det tvärstopp och mer och mer nervös blev jag. När vi kom till Lund så var det frågan om väldigt kort tid och då var det givetvis rödljus överallt.

Mina trettiofem minuter blev till slut två. Hade inte Göteborgsbussen varit två-tre minuter försenad så hade jag inte hunnit med den. Några smörgåsar att ha som färdkost hann jag inte med, men vem bryr sig. Jag var ju i alla fall på väg hemåt. Man svälter väl inte till döds på en dag, eller hur?

I fortsättningen fungerade det bra. Jag skulle enligt tidtabell ankomma till Falun och kylan 20.35. När vi stannade i Borlänge för sista stoppet så trodde jag att vi skulle komma tidigare dit så jag ringde den lilla och bad henne vara på stationen lite tidigare så jag slapp stå där och frysa. Men vi var där ännu tidigare än jag beräknat, så en liten stund fick jag ändå stå där.

Nu är jag hemma igen och törs nästan inte titta på termometern. Det kallaste jag hade i Skåne var nog 4 minus men oftast var det plusgrader. Det kan man inte säga om Falun.

Egentligen borde vi väl kanske äta julbord i helgen för nästa helg måste vi nog till Karlstad med julklappar. Den fredagen ska den lilla ut med arbetet och äta och lyssna på Fredrik Swan som underhåller. Men det är på fredagen så vi får väl åka ner på lördag eller söndag.

Vi hörs.